Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Adertonde kapitlet
- Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på en lång, lång rad blusar — som sträckte sig ända
in i den mörka framtiden, djupt inne i ett
fattigkvarter, som gapade mot er!
NITTONDE KAPITLET
De europeiska nationerna förvisade på sin tid de
obehagliga judarna till särskilda kvarter i
storstäderna, ghettona. I våra dagar ha de härskande klasserna
på ett icke mindre hårdhänt sätt förvisat de obehagliga,
men dock ännu nödvändiga arbetarna till särskilda
kvarter av väldig utsträckning och ofattbart elände.
East End är ett sådant ghetto, där de rika och
maktägande visligen inte bo, där de resande
främlingarna aldrig sätta sin fot, men där två miljoner
arbetare myllra, föröka sig och dö.
Man får dock inte tro, att alla Londons arbetare
äro sammanfösta i East End, men strömmen går starkt
i denna riktning. Fattigkvarteren i den inre staden
rivas ned, och huvuddelen av dem som flytta draga mot
öster. Under de senaste tolv åren har ett enda distrikt,
det som kallades ”London utanför gränsen” och som
ligger mellan Aldgate, Whitechapel och Mile End ökat
med 260,000 invånare eller med mer än sextio
procent. Kyrkorna i detta distrikt ha, för att nu ta ett
exempel, blott plats till var trettiosjunde person av
den så starkt ökade befolkningen.
”Den fruktansvärda ensamhetens stad” kallar man
ofta Londons East End. Särskilt de välmående åskå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 03:28:18 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/avgfolk/0163.html
