Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dåre, som ta allting ytligt och känna sig djupt skakade
av den olidliga enformigheten och eländet, som vilar
över det hela, tycka om att kalla det så. Om East End
bara inte var värdigt ett värre namn än "den
fruktansvärda ensamhetens stad", och om den arbetande
befolkningen blott var ovärdig omväxling och skönhet,
så vore det inte en så dum plats att bo på. Men East
End förtjänar ett mycket värre namn. Det borde heta:
"De degraderades stad".
East End är icke som många tro en stadsdel med
fattigkvarter; det är en enda slum. Sett med
anständighetens och människokärlekens ögon är varenda en
av dess gator en avgrund av fattigdom. *
På ställen, där allt vad man ser och hör är av
den art, att man inte skulle vilja att ens barn skulle
se och höra det, där borde inte förekomma barn —- som
kunna se och höra. Där du och jag inte ville, att våra
hustrur skulle bo, där är icke heller platsen för någon
annan mans hustru. Och i East End ser man
oanständighet och djurisk råhet obeslöjad. Här döljes
ingenting. Det dåliga förstör det goda, och allt går
samma tiliintetgörelse till mötes. I East End är
barnslig oskuld ett flyktigt ting, som måste värnas medan
det ännu ligger i lindan — eljest finner man snart,
att rena småbarn äro lika syndigt kloka som man
själv.
Allt visar, att East End är ett osunt ställe att leva
på. Där ni inte önska att era små skulle bo, växa upp
och inhämta kunskap om livet, där böra inte heller
andra människors barn leva, växa upp och lära känna
162
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
