Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och patriotisk försvarare av sitt fädernesland, men i
verkligheten en olycklig man, som nöden tvungit att
sälja sig själv till kanonmat för regelbundna måltider,
tak över huvudet och kläder på kroppen."
Detta ständiga urval av det bästa i arbetarnas led
har utarmat de kvarvarande, vilka blivit ett sorgligt
degenererat bottenskrap, som i ghettot sjunker till de
lägsta djupen. De som dögo göda jorden med sitt blod
eller låta sitt arbete bli fruktbringande i andra
avlägsna länder.
De kvarvarande äro skarnet, som avskiljts och hålles
nere för sig själv i avgrunden. De ha så småningom
blivit omoraliska och djuriska. När de dräpa, göra de
det med sina bara händer, överlämna sig likgiltigt till
de straffande myndigheterna. Det finns ingen
beundransvärd dristighet hos dem och över deras
förbrytelser. De dolka en kamrat med en slö kniv eller slå in
skallen på honom med en järngryta och sätta sig så
ned och vänta på polisen. Misshandel av hustrun är
mannens äktenskapliga företrädesrättighet. De gå
omkring i underliga skodon beslagna med mässing och
järn, och då de givit sina barns mor ett blått öga eller
något liknande, kasta de omkull henne och fortsätta
att trampa på henne ungefär som hästarna i Vilda
västern krossa skallerormar.
En kvinna av den lägre ghettoklassen är i lika hög
grad slavinna under sin herre och man som en
indiankvinna, och vore jag kvinna och blott hade valet att
vara en av dessa två, valde jag utan tvekan
indiankvinnans lott.
170
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
