Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jande sätt: På ett engelskt fartyg, påstå de, får man
sämre mat, sämre lön och har lätt arbete — på ett
amerikanskt får man god mat, god lön men har tungt
arbete.
Detta är också karakteristiskt för
arbetsförhållandena i de båda länderna. Oceankrossarna få givetvis
betala för större hastighet och drivkraft, och på samma
sätt får också arbetaren betala för den bättre drivkraft
han får. Ett belägg härpå har man, när en engelsk
arbetare kommer till Amerika. Han blir tvungen att
mura flera tegelstenar i New York än i London, flera
tegelstenar i St. Louis än i New York och ännu flera
i San Francisco, där murarlönen är tjugo shilling om
dagen, och där murarna för närvarande strejka för
att få tjugofyra shilling. Men han lever också bättre
och bättre ju flera sten han murar per dag.
Tidigt på morgonen kan man på de gator arbetarna
passera på väg till sitt arbete se en mängd kvinnor,
som sitta på trottoarkanterna med säckar med bröd
bredvid sig. Arbetarna köpa av dem och äta sedan
under vägen, och de skölja inte ens ned det torra brödet
med en kopp te av det slag man kan få på kaffehusen
för en penny.
Det är obestridligt, att en man inte kan vara
lämplig att börja ett ordentligt dagsverke efter en sådan
måltid, och det är lika obestridligt, att det blir hans
arbetsgivare och nationen i dess helhet som får bära
skadan.
Nyligen har några statsmän ropat: "Vakna upp,
179
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
