Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mat. Men lukten som kvalmade mig, då jag kom in,
var här ännu starkare, och det anfall av sjösjuka, som
jag blev rov för, drev mig ända ut på gatan; jag måste
ha en munfull frisk luft.
Då jag återvände, betalte jag fem pence för en
"hytt", fick ett kvitto på betalningen i form av en stor
mässingsbricka och gick så upp i rökrummet. Här
stodo ett par små biljardbord och några schackbord,
vilka voro upptagna av några yngre arbetare, medan
andra grupper väntade på att det skulle bli deras tur
att spela. Runt omkring sutto rökande män, vilka
läste eller lagade sina kläder.
De unga voro muntra, de äldre nedstämda.
Egentligen var det två sorters människor, de glada och de
bekymrade, och det såg ut som om det vore åldern,
som sörjde för uppdelningen.
Lika litet som i de två källarrummen fann man här
ett enda drag av hemtrevnad. För människor, som veta
vad ett hem vill säga, kunde det i varje fall inte vara
tal om att känna sig hemma här.
På väggarna hade slagits upp de mest orimliga och
kränkande ordningsregler för gästernas uppförande.
Klockan tio på kvällen släcktes ljuset, och man hade
blott att gå till sängs.
För att komma till min sovplats måste jag åter ned
i källaren, avlämna min mässingsbricka till en tjock
dörrvakt och kravla mig uppför en mängd trappor till
husets övre regioner. Jag gick ända upp på byggnadens
vind och ned igen och såg åtskilliga våningar sovande.
"Hytterna" voro den bästa inredningen, som fanns.
186
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
