Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om han förlorade sin arbetsförmåga eller den blott
förminskades. Ser man saken i stort, skall man finna,
att det förhåller sig på samma sätt i hundratusen-, ja,
miljontals fall, där män och kvinnor leva lyckligt
tillsammans och gemensamt arbeta på att skaffa mat
till huset och tak över huvudet.
Siffrorna äro förfärande: 1,800,000 människor
leva på gränsen till fattigdom och därunder, och
1,000,000 leva med blott en veckolön mellan sig och
armodet. I hela England och Wales tvingas 18 % av
hela befolkningen att anlita kommunernas hjälp, och
enligt Londonstatistiken ligger 21 % av stadens
befolkning det allmänna till last. Det är emellertid stor
skillnad mellan att anlita fattigvården och att vara utfattig
men fri. London underhåller likväl 123,000 fattiga,
en hel stadsbefolkning. Var fjärde person i London
dör på någon barmhärtighetsinrättning, och 939 av
1,000 i det Förenade konungariket dö i fattigdom.
8,000,000 kämpa på gränsen till svält, och om mer
än 20,000,000 kan man säga, att de inte äro
välbärgade i ordets enkla och klara betydelse.
Det är ganska intressant att granska litet mera
detaljerat uppgifterna om den del av Londons befolkning,
som dör på barmhärtighetsinrättningarna. Från 1886
till 1893 var den procentuella fattigdomen i London
mindre än i det övriga riket, men efter 1893 har
armodet procentuellt blivit större i London än i hela det
övriga England.
Följande siffror äro hämtade från
registreringskontorens rapporter för år 1886:
190
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
