Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dan vattnet och få ett slut på det hela i stället för att
förorsaka oss detta besvär?
Fattigdom, olycka och fruktan för arbetshuset äro
huvudorsakerna till självmorden bland de arbetande
klasserna. — Jag vill hellre dränka mig än komma
på arbetsanstalten, hade Ellen Hughes Hunt sagt. Förra
onsdagen hölls det likbesiktningsförhör vid hennes
döda kropp, och hennes man hade kommit från
arbetshuset i Islington för att vittna. Han förklarade, att
han varit osthandlande, men att otur med affärerna
bragt honom till tiggarstaven och till sist drivit honom
in på arbetsanstalten — dit hans hustru nekat att följa
honom.
Man hade sett henne senast klockan ett på natten.
Tre timmar senare fann man hennes hatt och kappa
på trappan vid Regent-kanalen, och senare fiskade
man upp hennes lik ur vattnet. Utslaget kom att lyda
på: Självmord under tillfällig sinnesförvirring.
Dylika utslag äro förbrytelser mot sanningen.
Lagen ljuger och dess utövare måste ljuga skändligt. Man
kan bland annat se det av följande exempel: En
fallen kvinna, föraktad och bespottad av alla, ger sig
själv och sitt barn en dos opium; barnet dör, medan
hon själv blir räddad efter några veckors
sjukhusvistelse. Därefter dömes hon till tio års straffarbete.
Därför att hon kom sig, gör lagen henne ansvarig för
hennes handling, men om hon dött, skulle samma lag ha
avkunnat ett utslag, enligt vilket hon plötsligt blivit
sinnesförvirrad.
I fallet Ellen Hughes Hunt skulle det vara lika
203
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
