Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugotredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att jaga bort råttorna från de sovande — när dessa
små aldrig få tillräckligt att äta, men själva måste
livnära mängder av ohyra, kan man lätt föreställa sig,
vad sorts män som utvecklas av de barn, som överleva
detta.
En man och en kvinna gifta sig och sätta bo i ett
rum. Deras inkomster ökas icke med åren, men det gör
däremot barnens antal, och mannen kan anse sig ha
särskild tur, om han kan bevara sin hälsa och behålla
sitt arbete. Det ena barnet efter det andra födes,
vilket med andra ord vill säga, att det borde skaffas större
utrymme; men de små munnarna betyda också ökade
utgifter för mat och gör det alldeles omöjligt för
familjen att offra mera på en rymligare lägenhet. Flera
barn komma till världen, och det blir så trångt, att man
knappast kan vända sig. De först födda måste hålla
till på gatan, och då de nå tolv—trettonårs åldern
av-göres frågan om plats helt enkelt genom att de en gång
för alla lämna hemmet och söka sig ut på gator och
gränder.
För en pojke ställer sig saken sålunda, att han, om
allt annat slår slint, kan ty sig till de offentliga
logihusen, där hans liv kan sluta på flera olika sätt. Men
en flicka, som under dylika förhållanden redan i 14—
15-års åldern blivit tvungen att lämna det rum hon
kallade sitt hem och som på sin höjd kan förtjäna fem
till sex shilling i veckan, har blott utsikt att sluta på
ett enda sätt — på samma sätt som den kvinna, vars
lik polisen fann en morgon i en port i Dorset Street i
Whitechapel. Hon hade intet hem, ingenstans där hon
212
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
