- Project Runeberg -  Länge, länge, sedan . . . Sagor /
19

(1903) [MARC] Author: Anna Wahlenberg With: John Bauer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linda-Gull och den gamle kungen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men Linda-Gull tordes inte gå ensam.

— Får jag inte hålla dig i hand? frågade hon och smög sig
intill honom.

Kungen ryckte till och såg på den lilla uppsträckta handen.

— Nej, du har allt klor du med, så liten du är, sade han.

Då fick Linda-Gull tårar i ögonen och gömde handen bakom

ryggen.

— Du säger alldeles som pappa, sade hon, — bara för man
glömt klippa naglarna.

Hon skämdes och tittade i marken. Men så bad hon att
åtminstone få hålla honom i kappan — och det fick hon. Han
kunde rakt inte komma sig för att be henne gå på två
armslängders afstånd, för hon var ju ett litet barn, som ingenting begrep.

Och där hoppade hon bredvid honom och berättade om sitt
hem och alla sina leksaker. Hon hade så mycket vackert, som
hon skulle visa honom, en ko, som var gjord af en grankotte med
trästickor till ben, en båt, som var gjord af en trasig träsko med
kardborrblad till segel, och så det allra bästa, en docka, som mor
sytt ihop af sitt gamla brunrandiga förkläde och stoppat med blår.
Den var så fin. Den hade en röd tröjärm till kjol och ett blått
strumpeband i kors om lifvet som en schal, och storebror hade
ritat ansikte på den med ett sotkol och satt på den en riktig näsa
af en skinnlapp.

Det var verkligen underligt hvad den gamle kungen hade
för ett tålamod, som kunde gå och höra på och småle åt allt
hennes pladder, och fastän han visste, att den lilla handen hade klor,
lät han den rycka och dra, så mycket den ville, i hans kappa.
Men när de kommo ut på landsvägen och fingo se kvarnen ligga
alldeles framför dem, sade han adjö åt Linda-Gull. Nu kunde hon
gå hem ensam.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:28:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/awlls/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free