Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linda-Gull och den gamle kungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till en kammartärna, som just kom ut, och frågade henne om
besked.
Nej, hon hade heller inte hört talas om någon gubben
Gråskägg, och hon skrattade hon med.
Men Linda-Gull gaf sig inte. Hon frågade kocken, och
hon frågade hofmästaren, och hon frågade munskänken, och hon
frågade kökspigan, och hon frågade allt hofifolket, som kom ut
på gården för att se på henne. Och hon blef röd i ansiktet,
när alla skrattade åt henne. Underläppen började darra, och
tårar glimtade i ögonen, men ändå sade hon helt bestämdt med
sin lilla klara röst!
— Han ska vara här, för han har själf sagt det.
Då ropade kungen från balkongen:
— Ja, jag är ju här, Linda-Gull.
Linda-Gull såg upp, skrek till af förtjusning och hoppade
upp och ned på sina tåspetsar.
— Ser ni det! Ser ni det! sade hon. — Ja sa ju han
skulle vara här.
Men folket stod bara och stirrade af förvåning. Kungen
måste säga till två gånger, att man skulle visa upp Linda-Gull,
innan någon kom sig för med det, men då var det också själfva
ceremonimästaren, som gjorde det. Och när dörren slogs upp
till kungens sal, sprang Linda-Gull rakt fram till honom och lade
sin trasdocka i hans knä.
— Du far den i stället för båten, sade hon, — för jag
tyckte, att när du hade räddat mig för vargen, så skulle du
väl ha det bästa, jag hade.
Trasdockan var nu det fulaste och klumpigaste lilla bylte,
man kunde se, men ändå log den gamle kungen, som om han
blifvit helt förtjust åt presenten.
— Är hon inte söt? frågade Linda-Gull.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
