- Project Runeberg -  Länge, länge, sedan . . . Sagor /
37

(1903) [MARC] Author: Anna Wahlenberg With: John Bauer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De bästa uapnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

men det var bara för hon inte hade förstånd till att vara rädd,
sade mamma. Och det var nog sant.

Men när nu Harald halft skrämt ihjäl så många som fanns
i huset, så var han ändå inte mätt på ära och lagrar utan
beslöt gå ut i världen och förvärfva sig mera. Det var inte
utan, att han funderade på att eröfra ett helt kungarike, för det
vore väl en smal sak, när det gick så där lätt att skrämma folk.

På den lilla småstadsgatan var det inte mycket människor
så här tidigt på förmiddagen, men Harald hade likväl inte gått
många steg förr än han mötte en bekant Det var stadens
poliskonstapel, som alla små gossar brukade hysa stor vördnad
för. Men nu, när Harald blifvit soldat, behöfde han ju inte krusa
för någon, och som han tyckte, att karlen gick alldeles för bredbent
och tog för mycken plats på trottoaren, så ropade han åt honom:

— Undan där! Här kommer jag!

Men konstapeln stannade ännu mera bredbent än förut,
skrattade och frågade, hvart herr kapten skulle taga vägen.

— Jag ska ut och slå ihjäl folk, sade Harald. — Undan bara!

— Nå, nå, inte slår han ihjäl mig, svarade
poliskonstapeln. Och därmed tog han Harald i epåletterna, svängde om
honom och satte ner honom midt på trottoaren, hvarefter han
sakteligen aflägsnade sig.

Där satt nu Harald och tänkte bittra tankar. Kungariket
slog han ur hågen, när han såg, att han inte kunde rå på en
poliskonstapel. Men poliskonstaplar voro också sådana bjässar
till att vara morska och starka. Rådde han inte på dem, så
rådde han väl på andra.

I den förhoppningen steg han upp och marscherade vidare.

Rätt emot honom kom skomakarens Jöns, som skulle till
borgmästaren med ett par stöflar. Han gick och sjöng, under
det han slängde med stöflarna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:28:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/awlls/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free