- Project Runeberg -  Länge, länge, sedan . . . Sagor /
54

(1903) [MARC] Author: Anna Wahlenberg With: John Bauer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juvelåkern

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Nå, det var ju ett hederligt anbud. Inge kunde inte annat
än svara ja och taga af sig mössan en gång till. Och då
stampade jättekungen två tag i marken så hårdt, att Inge höll på
att ramla omkull af jordskalfvet.

Strax kommo där två jättar framrusande, och jättekungen
befallde dem genast springa hem efter tio tunnor guld och säckar
att stoppa in juvelerna i. I blinken voro de också tillbaka med
flera andra i sällskap, rullade fram guldtunnorna till Inge och
fyllde säckarna med gråstenarna, hvarefter de kastade dem pä
axeln och tågade hemåt. Och jättekungen gick i spetsen för tåget,
med ansiktet skinande som en fullmåne, för nu tänkte han, skulle han
få en tron, som ingen annan kung i världen hade sett maken till.

Och det var nog sannt, det.

Men Inge hällde fickorna fulla med guld, gräfde ner sina
guldtunnor i en grop, och när morgonen bräckte, klef han in i
stugan till bonden och bad honom komma och titta på hans åker.

Ja, bonden han kom, och Maja Lena traskade efter och
båda två stodo de rådlösa af förvåning, när de fingo se, hur
fin och mjuk och svart den var.

— Men gården är ändå inte byggd, den, sade bonden och
satte armarna i sidan.

— Här har jag till stuga, och här har jag till ladugård,
och här har jag till lador och loge. Och behöfver jag till något
mer, så kan jag nog langa fram till det också sade Inge och öste upp
guldet ur fickorna, så att det vårdslöst trillade omkring på marken.

Då, må tro, gjorde bonden och Maja Lena ännu större
ögon än förut.

Men den, som byggde gården och gjorde den finare än
själfva kungens slott, det var Inge. Och sedan satt han där i
alla sina lifsdagar med sin Maja Lena och åt fläskkorf morgon,
middag och kväll.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 10 18:37:33 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/awlls/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free