- Project Runeberg -  Länge, länge, sedan . . . Sagor /
72

(1903) [MARC] Author: Anna Wahlenberg With: John Bauer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skatan som fick salt på stjärten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

komma sig så nära att han nästan kunde ta på henne, men så
fort han sträckte fram nypan med saltet, var hon vips borta
och satt i närmaste träd och skrattade åt honom.

Så narrade hon honom omkring hela dagen, och när
kvällen kom var han så trött att han kastade sig omkull under en
tall och slöt ögonen för att slippa se den där elaka fågeln
som bara gjorde narr af honom.

Men han hörde att skatan var kvar och hoppade omkring
på riskvistarna, och slutligen var det någon som ropade hans
namn; — Olle! Olle!

Han såg upp, och då märkte han, att det var fågeln som
ropat, ty hon ropade fortfarande: Olle! Olle!

— Hvad för något, utbrast han. Kan du tala?

— Ja, jag ä’ en förtrollad prinsessa, jag, ska du veta, sade
skatan. Och nog kan du få hvad du vill, bara du gör mig i
lag. Om du skaffar mig en riktigt fin fällknif som jag kan ha
att putsa min näbb och mina klor med, så ska jag sitta stilla,
så du kan strö salt på stjärten på mig.

Nå, det tyckte gossen var en bra öfverenskommelse och
nästa morgon gick han ut och plockade bär, som han sedan
sålde åt herrskaperna i trakten, och det höll han på med tills
han förtjänat så många slantar, att han kunde gå till staden
och köpa sig en riktigt fin knif. Därpå gick han direkt till
skogen för att träffa skatan och fällde upp bladet på knifven,
så att den skulle blänka henne ordentligt i ögonen.

Hon kom genast hoppande och tittade på knifven, först
med det ena ögat och så med det andra.

— Äsch, sade hon. Inte ä’ det där någon knif för en så’n fin
prinsessa som jag. Det borde väl åtminstoné varit guldskaft på den.

Och så hoppade hon upp i trädet igen.

Men Olle blef så ledsen, så han fick tårar i ögonen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:28:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/awlls/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free