Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skatan som fick salt på stjärten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag ska väl försöka skaffa dig en med guldskaft då,
sade han.
— Nej tack, nu bryr jag mig inte om någon knif mera,
svarade skatan. Du kan ge mig en vacker kälke i stället.
Det skulle verkligen roa mig att åka litet kälkbacke i vinter.
Det kunde inte hjälpas. Olle måste skaffa henne en kälke.
Han tog sig för att göra brödbräden och skedar af trä och
snidade ut dem så nätt med sin nya knif att det var en glädje
åt det. Sedan sålde han dem i staden. Men åt sig själf gaf
han sig inte tid att skära en liten båt en gång. Efter ett
halfår hade han också förtjänat så mycket pengar, att han kunde
köpa en präktig kälke med duktiga isjärn på, och så gick han
till skatan i skogen.
— Här ä’ kälken, skrek han morskt, för den var han då
säker på att hon skulle bli nöjd med, så väldigt stilig som
den var.
Skatan flög ner från sitt träd, började hacka på järnen
och trampa på dynan. Så slog hon till ett flatskratt.
— Tycker du det här ä’ don för en gentil person, sade
hon och satte sig att gunga på en gren. Nej, siden och silfver
skulle det ha varit.
Olle kämpade med gråten.
— Får väl gå och göra t bättre då, sade han.
— Inte lönt, inte lönt, gnällde skatan. Nu vill jag ha
hästar och vagn, och de granna ändå, annars får det vara både
med åka och strö salt.
Stackars Olle gick sin väg med tugnt hjärta. Men han
tappade inte modet för det. Om det också gällt hans lif skulle
han skaffa hästar och vagn åt skatan.
Han tog kälken och gick till en backe där herrskapsfolk
brukade åka kälke, och där hyrde han ut den åt alla som betalade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
