- Project Runeberg -  Länge, länge, sedan . . . Sagor /
91

(1903) [MARC] Author: Anna Wahlenberg With: John Bauer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkets kung

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Emellertid hade nu kungen ingen hvardagsdräkt, och som
det ändå var en nödvändig sak att ha, så skickade han efter
en mängd skräddare, hattmakare och skomakare för att göra
sig en ny. Men den skulle vara likadan som den förra, så att
folket skulle känna igen honom bättre, ty det hade liksom litet
svårt för att se, att han var deras gamle, välbekante kung, så
full med ärr som han hade kommit tillbaka och så full med
främmande later, som hade smugit sig in i hans sätt.

Konsten var likväl att komma i håg, hur den förra dräkten
såg ut. Men man hjälptes åt att minnas, och på det viset
skulle det nog lyckas. Krigsministern trodde, att rocken varit
af guldtyg. Hofmarskalken trodde, att det dinglat pärlgehäng
på axlarna och mellan de stora puffarna. Ceremonimästaren
trodde, att silkesstrumporna varit eldröda med gula kilar, och
kungen själf trodde, att han i hatten haft plymer, som varit
två alnar långa. Allt det där fingo nu handtverkarne sätta ihop,
och när så kungen tog på sig den nya dräkten, var han så
grann och gentil, att man fick ondt i ögonen, när man såg på
honom, och han själf knappt kunde röra sig för allt guld och
glitter, som knakade och satte styfnad i honom.

Så skulle han då gå ut och låta människorna beundra sig.
Han spatserade ner och ställde sig midt på det stora torget
och vände på sig och sade:

— God dag, godt folk, här har ni fått igen er forne käre
kung. Nu känner ni väl igen mig?

Han hade tänkt, att de skulle ropa »lefve» och hurra för
honom. Men det var besynnerligt: de voro alldeles tysta,
tittade under lugg och drogo sig baklänges.

Då blef kungen förargad och gick upp på slottet igen.
Hur kunde det komma sig till, att de inte kände igen honom?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:28:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/awlls/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free