Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkets kung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de sade åt kungen, att ingen i hela riket längre trodde, att han
var deras kung utan bara en bedragare.
Så kallade de fram fångknektarne, och så satte de honom
i slottets mörkaste fängelsehåla, och allt hvad han sade hjälpte
till ingenting.
Där satt han nu i den fuktiga cellen och tänkte, att de
ämnade låta honom svälta ihjäl, ty tre gånger såg han den lilla
takgluggen ljusna, då dag aflöste natt, och tre gånger mörkna
igen, då natt följde på dag, men blott en gång hade man gifvit
honom en bit bröd och en mugg vatten. Då fjärde natten kom,
hörde han likväl hur någon filade på gluggens järngaller, och
efter en stund firades ett rep ned till honom.
Utom sig af glädje grep han det och hissade sig upp, kom
ut på borggården och fick se en af slottstjänarne, som stod där
med fingret på munnen.
Bevekt af drottningens böner hade han vågat sitt lif för att
rädda hennes gemål. Drottningen själf bevakades så strängt,
så att hon icke kunde taga ett steg utan att bli följd, ty man
fruktade för, att hon ville hjälpa sin make. Men hon hälsade
och bad honom fly långt, långt bort, ty finge de fatt i honom,
vore han förlorad.
Och kungen begaf sig ut i nattens mörker långt in i
skogarna, där han lifnärde sig af bär och rötter, ty han vågade
icke visa sig för människor af rädsla, att de skulle förråda
honom. Dag efter dag och vecka efter vecka ströfvade han
omkring på detta sätt, tills hans kropp var utmärglad af svält och
hans kläder hängde sönderrifna omkring honom. Allt svagare
och mattare blef han, och en dag gick han slutligen nedåt
slättbygden för att söka efter en människoboning, ty hvad som än
skulle hända honom, så ville han icke dö ensam i ödemarken.
Men just som han hunnit till skogsbrynet och såg taket på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
