- Project Runeberg -  Länge, länge, sedan . . . Sagor /
98

(1903) [MARC] Author: Anna Wahlenberg With: John Bauer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkets kung

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och ärren i ansiktet syntes icke, ty sedan sin flykt hade han
låtit skägget växa, och baretten hade han dragit djupt ner i
pannan.

Men bäst det var började två borgare, som sutto vid ett
bord i närheten, att titta på honom. Den ene gick bort och
talade med värden, och så började också han att titta på honom.
Sedan gick den andre af de två borgarne ut och kom igen med
fem bekanta, och efter en stund var hela rummet fullt af folk,
som bara tittade i smyg på kungen, under det de hviskade med
hvarandra.

Då blef likväl kungen orolig, steg upp och gick ut. Han
ville gå och möta Göran. Men plötsligt drog någon honom i
kappan, och när han vände sig om, stod där den ene af de två
borgarne, som först börjat titta på honom.

— Hvad vill ni? frågade kungen och tog med handen åt
svärdsfästet, beredd att försvara sitt lif.

Men den lille mannen hviskade och blinkade och gjorde tecken.

— God vän, ädle herre, sade han. Vi ha känt igen er.

Kungen drog svärdet halfvägs ur skidan och såg sig
omkring efter fiender. Var han omringad? Han såg hufvuden och
svarta kappor skymta vid alla knutar.

Men den lille mannen kom ändå närmare.

— Var inte rädd, ers majestät, sade han. Här har
visserligen varit en falsk kung, som kommit hit från främmande land,
men honom ha vi sparkat på porten. Vi äro trogna undersåtar,
vi. Och skulle inte ministrarna, som nu sitta vid styret, vilja
kännas vid er, så ska de få med oss att göra, for vi vill ha vår
egen rätte kung och ingen annan.

— Ja, Gud fröjde oss, vi måtte väl känna igen era nådiga
gröna silkesstrumpor, sade en gammal krämare, som stack sig
fram bakom rådhushörnet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:28:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/awlls/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free