- Project Runeberg -  Länge, länge, sedan . . . Sagor /
99

(1903) [MARC] Author: Anna Wahlenberg With: John Bauer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkets kung

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Rätt så, och kom inte heller och säg, att någon annan
än vår allerkäraste kung kan ha en sådan där vacker, stolt
sammetsbarett, sade en yngling, som sprungit upp på
stentrappan tätt bredvid.

— Låt mig kyssa din pälsbrämade kappa, som gladt mina
ögon så ofta! sade en kvinna, som kröp fram bakom brunnen.
I morgon ska jag gå tio mil kring landet och tala om för alla
människor, att jag gjort det.

Hela torget hade blifvit myllrande fullt af folk, som
trängdes omkring kungen. Fingrar räcktes ut för att snudda vid
hans kläder, som om han varit en undergörare. Gamla ögon
och unga ögon hängde vid honom, fyllda af glädjetårar, och ett
högt mummel, som steg till jublande rop, spred sig från gata
till gata.

— Vår kung, vår älskade kung, vår rätte, älskade kung
har kommit tillbaka! ljöd det brusande mångstämmigt genom
luften.

Men han själf stod där stum med darrande läppar och
fuktiga ögon och gjorde intet annat än tryckte händer, olika
händer, hårda, mjuka, valkiga, fina, unga, gamla händer, men
alla så varma. Och detta var det folk, som velat döda sin kung!
Men nej, inte den kungen de kände. Honom älskade de. Aldrig
hade han trott, att han var så älskad! Och aldrig hade han
känt som nu, att han hörde till sitt folk.

Och han fördes framåt, utan att han visste, om han gick,
eller om han bars af dessa tusen armar och händer, och till slut
stod han framför slottet, som lystes upp af alla de bloss, som
folket fört med sig. Då var det någon, som ropade på
drottningen, och ögonblicket därpå ropade hela folkskaran på
drottningen. Men efter ytterligare ett ögonblick ljöd det:

— Drottningen och prinsen! Drottningen och prinsen!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:28:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/awlls/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free