Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guldhönan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag vill vara med folk och inte med fä! Jag vill vara
med folk och inte med fä |
Man rådde Måns att slakta det sturska lilla spektaklet,
men det ville han inte, för han och hönan voro så goda vänner.
Och därför fingo de också svälta tillsammans.
— Om du åtminstone värpte några ägg, så kunde vi sälja dem
och få litet bröd, sade Måns ibland, när de hade det riktigt svårt.
— Kack, kack, kack, jag känner att det kommer, svarade
då hönan och skrockade och bröstade sig.
Men inte kom där några ägg.
Så hände det sig en dag, att Måns inte längre visste sig
någon råd för att få en bit bröd, och det fastän han befann sig
i en stor by, där flera af bönderna behöfde en dräng. Men
ingen ville ha hönan på halsen.
Då tog han och satte upp henne på brunnstaket, gaf henne alla
brödsmulor han hade kvar i fickan och började tala förstånd
med henne.
— Nu går jag till värdshusvärden och säljer dig, sade
han, så får jag en blank riksdaler för dig. Och du får äta kokta
risgryn och spenat hvarenda dag. Det blir inte litet rart, det.
Men hönan ville inte ta reson.
— Jag vill vara med folk och inte med fä, kacklade hon,
så mycket hon orkade.
Och när Måns stoppade henne under rocken för att gå till
värdshusvärden i alla fall, stretade hon emot och skrek:
— Kack, kack, kack, vänta litet! Nu kommer det.
Och så fick Måns lof att sätta ner henne igen, för en väns
sista bön kan man ju inte afslå.
Men när hönan åter hade brunnstaket under fotterna, började
hon skrocka på ett sätt, som hon aldrig gjort förr. Det var en
riktig sång, den ena drillen upp och den andra ner, och folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
