Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guldhönan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nå, det hade nu Måns heller ingenting emot, och så blef
han kvar dag efter dag. Och folk for dit från öster och väster
för att höra hönan, och hon sjöng och värpte stenägg, som
Måns gaf åt barnen att leka med.
Men en gång kom där en långväga resande, som bad att få
se litet närmare på ett af de där äggen. Han tittade ett tag och
han tittade två. Och så lade han upp femhundra riksdaler på
bordet åt Måns.
— Där har du för guldägget, om du vill sälja det, sade han.
— Guldägget, skrek Måns. Är det ett guldägg?
Nu må tro, det blef annat ljud i skällan. Måns viftade nådigt
med handen åt sina sörjande vänner på värdshuset och följde den
långväga resanden till staden. Och där värpte hönan snart så
många guldägg åt honom, att han kunde köpa sig ett stort,
fint hus, gå klädd som en kung och äta som en kejsare. Och
hönan blef så gentil, att hon gick i halsband af rubiner, hade
eget rum och betjänt och aldrig åt, om man inte serverade maten på
guldtallrik och bjöd henne tre gånger att vara så god och ta för sig.
Men det förargliga var, att hon till slut blef så förnäm, att
hon heller inte ville besvära sig med att värpa så ofta som förut.
I början kom det inte på fråga, att hon inte sjöng och
värpte en gång om dagen. Och Måns bjöd tidt och ofta sina
nyförvärfvade stadsvänner att bevista denna ceremoni. Men
snart drog hon in på staten, och de högtidliga tillfällena
minskades först till en gång i veckan, så till en gång i månaden,
och så tycktes de inte vilja komma alls.
När Måns bad henne riktigt vackert om en liten sång och
ett litet ägg, så svarade hon bara:
— Kack, kack, kack, jag förstår inte, hvad jag skulle
sjunga och värpa för. Alla människor vet ju, att jag kan det.
Och du är rik nog ändå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
