Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel och Anna eller korrespondens mellan tvenne våningar. En liten roman i biljetter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Axel till Anna.
Må fritt februari-stormen ryta vid mina fönster — slå
dem ut — tränga in i rummet, draga iskappa öfver mig och
allt hvad redbart utom mig där finnes; må fritt farbror
dundra och svärja, pigorna gräla, hunden tjuta, papegojan
skrika, — i mitt hjärta är vår, — världen är Eden,
människorna änglar, och jag salig, — Anna, älskar mig! O
säg mig det om än en gång — är det ock verkligen sant,
är det möjligt? — Anna, älskar du mig?
Anna till Axel.
Jag var på bal i går, dansade, hörde musik, hörde
artigheter, — intet roade mig. Hvarföre? Axel var ej där!
Är detta ej svar på din fråga, Axel?
Axel till Anna.
med en ros.
Denna ros, — försmå ej den:
Se din afbild, sköna flicka,
Och en bild af kärleken
Äfven i dess purpur blicka!
Dock, vår kärleks konterfej
Skall jag den ej länge kalla;
Rosen vissnar, bladen falla,
Och vår kärlek vissnar ej.
Vet, se’n Adams tid, min vän,
Skillnaden är tecknad vorden:
Rosen dotter är af jorden,
Kärlek son till himmelen.
Anna till Axel.
Rosen står i vatten, dina verser hvila vid mitt hjärta,
och ändå är det ej nöjdt. Hvad vill det då? Det är fem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
