Print (PDF) - Color (PDF) - On this page / på denna sida - Axel och Anna eller korrespondens mellan tvenne våningar. En liten roman i biljetter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
13
och vilja arbeta. Deras fräjd talar jag ej om, den liknad
genom öfvermåttet, sorg.
Jag bad dem välsigna dig. Jag är rätt innerligt lycklig!
Anna till Axel.
En korg full med blommor och frukter och nederst i
botten fem rader skottska pärlor blef i dag på morgonen
lämnad till mig af en främmande liten flicka. »Från hvem?»
Hon visste icke, hon hade endast fått befallning att lämna
den till mig. Axel, det är från dig, det vet jag. Axel,
Axel, sådana presenter från dig, som har så litet för dig
själf! Jag kan ej taga emot dem.
Axel till Anna.
Om du vill skaffa mig gallfeber, så säger du nej. Goda
Anna, att du emottager detta lilla, är min belöning (min,
hör du), min, för det jag, mera likt en gast än en
människa, farit omkring hela dagen (blott för pura
människokärlekens skull) utan att äta en bit, stor som ett
knappnålshufvud, och till råga på allt fick till supé en dryg
sparlakansläxa af min farbror.
Var fullkomligt lugn för mina finanser. Än
penningarne för Herkules då, — skulle de räcka till
ingenting? Jag har öfver. Jag kan hushålla, min nådiga!
Anna till Axel.
För att frälsa dig från gallfeber, skall jag väl denna
gång taga emot dina skänker. Men gif mig inga flera, jag
ber dig, åtminstone tills vidare.
Axel till Anna.
När skall då den tiden, den sälla tiden komma, då
jag får rätt att ge dig allt, och du ej mer får rätt att säga
nej? När skall den tiden komma, då jag slipper nyttja
pennan som mina känslors tolk? När skall jag få tala
vid dig, när skall jag få se dig ?
Detta är för mig den gordiska knuten, som jag
fåfängt sträfvar att upplösa. Jag har den största lust att
likna Alexander, och genom en enlevering skära af den
med ens. Jag har, efter fruktlösa försök i väl halfannan
veckas tid, funnit omöjligheten af att på något vanligt och
naturligt sätt komma till dig. Nu har jag de mest desperata
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
