Print (PDF) - Color (PDF) - On this page / på denna sida - Axel och Anna eller korrespondens mellan tvenne våningar. En liten roman i biljetter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
Axel till Anna,
Jag blir på mitt tjugondeandra år, då jag i höst fyllt ett
och tjuge, således myndig. Du är sjutton, fyllda allaredan.
Anna till Axel.
Det är sant... och kanhända vi äro gamla nog. Men
ack, Axel, detta är det minsta. Jag inser tusende
omöjligheter. De kunna -ej — våra släktingar kunna visst ej
samtycka till någon förbindelse oss emellan. Vi ha ju
ingenting, min vän. Du har ingen syssla, inga penningar; jag
är likaledes utan förmögenhet. Det vore — det är ju
dåraktigt, att i så fatta omständigheter vilja gifta sig. Låt
oss vänta, min vän, och väl belänka oss, innan vi våga
ett steg, som jag nu börjar frukta kunde vålla vår
skilsmässa för alltid.
Axel till Anna*
Jag skall snart få mig en syssla.
Anna till Axel.
Vänta då till dess.
Axel till Anna.
Som du befaller. Jag måste beundra ditt tålamod, din
försiktighet.
Anna till Axel.
Du är väl ej ond?
Axel till Anna.
Jo.
Anna till Axel.
Hvarföre, bästa Axel, hvarföre?
Axel till Anna.
Ah lappri I
Anna till Axel.
Axel, du gör mig verkligen ganska ondt.
Axel till Anna.
Uppehåll er icke, mademoiselle, med att skrifva
meningslösa rader. Löjtnant Papper to kunde bli otålig. Jag såg
honom, för mer än en halft imma sedan, gå I HJ herrskapet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
