Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel och Anna eller korrespondens mellan tvenne våningar. En liten roman i biljetter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anna till Axel,
Om löjtnant Emil Papperto gör sin visit hos min tant, och hon vill ta emot honom, så kan jag ju ej köra ut honom. Min goda Axel, var du lugn!
Axel till Anna.
Åh, var du lugn. Jag skjuter mig icke; ej heller dränker
mig, ej heller hänger mig, ej heller förgiftar jag mig. Åh,
jag är lugn lugn och trankil, som du. Jag endast funderar på hvilken väst, röd eller grön till färgen, skall bäst
passa en lycklig friare-fysionomi. Jag medger att naturen ej
skänkt mig ett rödt och hvitt porslins-ansikte, som löjtnant
Pappertos, och de damer, som tycka om ett sådant, måtte
finna ett brunt och bistert mindre behagligt. Men det finnes de, som ändå kunna rätt väl fördraga ett af det slaget. Jag ärnar mig nu till Mullitons. Betty Mulliton är
verkligen en rasande täck flicka.
Anna till Axel.
Jag gratulerar. Om du ej ännu är deciderad i anseende till västen, så ber jag dig nyttja den i medföljande paket innelagde, som jag stickat åt dig, eller snarare, som jag
köpt åt dig, ty hvar maska kostar en sekund af min nattsömn. Jag tror att den rätt väl skall kläda ett brunt och bistert ansikte. Min hälsning till Betty Mulliton.
Anna till Axel.
För Guds skull, Axel, huru är det? Man har åderlåtit dig! Du är sjuk! Jag är det nästan af oro. Axel, Axel, hvad du är vild och oförnuftig!
Axel till Anna.
Vid litet svalare blod och litet lugnare sinne, skyndar
jag att säga ett ord, som man i min barndom förgäfves med stryk sökte bringa öfver mina läppar; för att undvika hvilket jag i senare tider slagits, och som jag nu vid dina
fötter, min Anna, ängel af godhet och tålamod, längtar att
utropa, och det är: förlåt, o förlåt!
Anna till Axel.
Doktorn, hör jag, har förbudit dig att tala, och förordnat några dagars stillhet och lugn. Var lydig, min bästa Axel, och visa därigenom, att du håller af mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>