Print (PDF) - Color (PDF) - On this page / på denna sida - Axel och Anna eller korrespondens mellan tvenne våningar. En liten roman i biljetter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
Anna till Axel,
I Om löilnajit Emil Papperto gör sin visit hos min tant,
och hon vill ta emot hoaom, så kan jag ju ej kota ut honom.
Min goda Axel, var du lugn!
Axel till Anna.
I Åh, var du lugn. Jag skjuter mig icke; ej heller dränker
mig> ej heller hänger mig, ej heller förgiftar jag mig. Åh,
jag är lugn lugn och trankil, som du. Jag endast
funderar på hvilken väst, röd eller grön till färgen, sicall bäst
passa en lycklig fr iare-fysiononii. Jag medger att naturen ej
skänkt mig ett rödt och hvitt porslins-ansikte, som löjtnant
Pappertos, och de damer, som tycka om ett sådant, måtte
finna ett brunt och bistert mindre behagligt. Men det
finnes de, som ändå kunna rätt väl fördraga ett af det slaget.
Jag ärnar mig nu till Mullitons. Betty Mulliton är
verkligen en rasande täck flicka,
Anna till Axel.
I Jag gratulerar. Om du ej ännu är deciderad i anseende
lill västen, så ber jag dig nyttja den i medföljande paket
innelagde, som jag stickat åt dig, eller snarare, som jag
köpt åt dig, ty hvar maska kostar en sekund af min
nattsömn. Jag tror att den rätt väl skall kläda ett brunt och
bistert ansikte. Min hälsning till Betty Mulliton.
Anna Ull Axel.
För Guds skull, Axel, huru är det? Man har åderlåtit
dig! Du är sjuk! Jag är det nästan af oro. Axel, Axel,
hvad du är vild och oförnuftig 1
Axel Ull Anna.
£: Vid litet svalare blod och litet lugnare sinne, skyndar
jag att säga ett ord, som man i min barndom förgäfves
med stryk sökte bringa öfver mina läppar; för att undvika
hvilket jag i senare tider slagits, och som jag nu vid dina
fötter, min Anna, ängel ai godhet och tålamod, längtar att
utropa, och det är: förlåt, o förlåt!
Anna till Axel.
Doktorn, hör jag, har förbudit dig att tala, och
förordnat några dagars stillhet och lugn. Var lydig, min bästa
Axel, och visa därigenom, att du håller af mig.
2. — Axel och Anna m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
