Print (PDF) - Color (PDF) - On this page / på denna sida - Axel och Anna eller korrespondens mellan tvenne våningar. En liten roman i biljetter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
Öppna lapparne och förena sig i vår lofsång. I mitt hjärta
uppsteg, mäktig och ljuf, en innerlig öfvertygelse: allt skall
ännu bli godt I och, obeskrifligt rörd, böjde jag mig ned
att för dig och mig emottaga den högtidliga välsignelsen.
Axel, allt. skall ännu bli godtl
Axel till Anna.
För din skull, min Anna, ljufva ängel, skall jag bli
välsignad och genom dig.
. Äfven jag har i dag i min själ blott glada känslor,
ljufva förhoppningar, gamla, goda, bekanta, mig hjärtligt
välkomna. Jag har suttit uppe vid fönstret, smakat af ditt
förträffliga äpplegelé, och sett huru en klar mars-sol
bortsmälte isfrosten, som den kalla natten lagt på vår grannes
järnplåt-tak. Därunder filosoferade jag så här: såsom
himlens ljus och värma låta nattens isslöja försvinna, skall
äfven därifrån en bättre lyckas strålar genombryta den
nattliga frostdimma, som skymmer vår sällhets perspektiv. Jag
såg så länge och aningsfullt däruppå, att jag slutligen uti
en af de figurer, som solens segrande, framskridande
strålar bildade i den motsträfvande isen,, tyckte mig tydligen
se bukten och formen af min egen näsa. Litet längre bort,
tätt vid skorstensfoten, igenkände jag med förtjusning
bildningen af din hvita, mildt rundade panna, som blygsamt
tycktes dra sig undan solens kyssar. O Anna, jag måste
visa dig en gång hur sött det såg ut; jag skall
föreställa solen.
Anna till Axel.
Jag försäkrar dig att jag ej. är nyfiken. Du är då åter
uppe, hvad jag gläder mig! Det må i dag hända mig hvad
förtretligt som helst (blott det ej rör dig), så skall jag
skratta däråt.
Axel till. Anna.
Ha ha ha ha! Vet du öfver hvad jag skrattar? öfver
mig själf, min ängel. Jag har så goda förhoppningar och
aningar, att jag skulle finna det-helt naturligt, om nu
plötsligt genom dörren skulle stiga in någon god vän och säga:
»Axel, du har blifvit en stenrik man.» Jag tror ej heller
det skulle förvåna mig, om genom fönstren skulle segla
in små Amourer, som åt en stackars Amoroso hämtade
talismaner, för att befalla öfver alla lyckans håfvor: ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
