- Project Runeberg -  Axel och Anna /
23

(1911) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Comments? |   

Print (PDF) - Color (PDF) - On this page / på denna sida - Axel och Anna eller korrespondens mellan tvenne våningar. En liten roman i biljetter.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

23

Axel till Anna.

Vi skola bli det. Mitt hela lif skall ägnas att göra

diu sällhet, och din skall alltid bli, som den nu är — min.

Vi kunna när som helst gifta oss. Jag har en honor ab el

syssla. Lönen är väl ej stor, men våra behof skola vara få.

Lifvets bekvämligheter äro gjorda mest för gammalt folk»

som ingen hjärtats sällhet mer kunna njuta. Då man ej

kan älska och älskas mer... godt, då är det bäst att sofva

och, hvilande på mjuka soffor, drömma att man är lycklig.

Vi, min Anna, som i lifvets maj fått plocka dess skönaste

blomma, vi skola vakna njuta sällheten och vara lyckliga,

äfven om vi vore fattiga, ja, om vi än måste umbära allt.

Minns du, hur vi vid Medevi med rörelse läste om detta

äkta par, som ännu, efter 25 års sammanlefnad, ansåg sig

så obeskrifligt sällt? O, min Anna, minns du det?

Anna till Axel.
I sanning, bästa Axel, — nej.

I Axel till Anna.

k Åtföljde af en vän, promenerade herr L. och hans fru
genom en skog; de blefvo där varse några zigenare i den
uslaste belägenhet. L:s vän beklagade dessa arma varelser,
hos hvilka förenade sig alla naturens fysiska plågor.’»Nå
väl», sade herr L., »om, för att få med henne (sin hustru)
tillbringa mitt lif, jag hade måst underkasta mig ett sådant
tillstånd som dessas, så skulle jag ha tiggt sedan trettio
år, och vi skulle ändå ha varit mycket lyckliga!» »Ack
ja», utropade hans hustru, »äfven så hade vi varit de
lyckligaste bland varelser!»

Hvilka ord, min Anna, hvilka ord I De utsädes under
Englands himmel. Låt oss bli värdiga att en dag säga
dem under Sveriges.

Anna till Axel.

För Guds skull... bästa Axel... du menar väl icke... ?
Jag förstår ej rätt hvart du syftar,... men nog bekänner
jag, att svälta, frysa och tigga skulle synas mig mindre
roligt. Hvad menar du? Zigenerska blir jag aldrig, det
säger jag dig, vore det äfven blott för den horribla
färdens skull.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:53:34 2006 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/axelanna/0027.html

Valid HTML 4.0!