Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel och Anna eller korrespondens mellan tvenne våningar. En liten roman i biljetter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Axel till Anna.
Vi skola bli det. Mitt hela lif skall ägnas att göra din sällhet, och din skall alltid bli, som den nu är — min. Vi kunna när som helst gifta oss. Jag har en honorabel syssla. Lönen är väl ej stor, men våra behof skola vara få. Lifvets bekvämligheter äro gjorda mest för gammalt folk som ingen hjärtats sällhet mer kunna njuta. Då man ej kan älska och älskas mer... godt, då är det bäst att sofva och, hvilande på mjuka soffor, drömma att man är lycklig. Vi, min Anna, som i lifvets maj fått plocka dess skönaste blomma, vi skola vakna njuta sällheten och vara lyckliga, äfven om vi vore fattiga, ja, om vi än måste umbära allt. Minns du, hur vi vid Medevi med rörelse läste om detta äkta par, som ännu, efter 25 års sammanlefnad, ansåg sig så obeskrifligt sällt? O, min Anna, minns du det?
Anna till Axel.
I sanning, bästa Axel, — nej.
Axel till Anna.
Åtföljde af en vän, promenerade herr L. och hans fru genom en skog; de blefvo där varse några zigenare i den uslaste belägenhet. L:s vän beklagade dessa arma varelser, hos hvilka förenade sig alla naturens fysiska plågor.»Nå väl», sade herr L., »om, för att få med henne (sin hustru) tillbringa mitt lif, jag hade måst underkasta mig ett sådant
tillstånd som dessas, så skulle jag ha tiggt sedan trettio år, och vi skulle ändå ha varit mycket lyckliga!» »Ack ja», utropade hans hustru, »äfven så hade vi varit de lyckligaste bland varelser!»
Hvilka ord, min Anna, hvilka ord! De utsades under Englands himmel. Låt oss bli värdiga att en dag säga dem under Sveriges.
Anna till Axel.
För Guds skull... bästa Axel... du menar väl icke... ? Jag förstår ej rätt hvart du syftar,... men nog bekänner jag, att svälta, frysa och tigga skulle synas mig mindre roligt. Hvad menar du? Zigenerska blir jag aldrig, det säger jag dig, vore det äfven blott för den horribla färdens skull.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
