- Project Runeberg -  Axel och Anna /
24

(1911) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel och Anna eller korrespondens mellan tvenne våningar. En liten roman i biljetter.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Axel till Anna.

Är ej heller nödigt. Ingenting skall hindra min hustru från att vara snöhvit, så till kropp som till kläder.

O min älskade Anna, slå ej med kallt uträknande världs- och småhetssinne till jorden mina sköna sällhets-tempel! Låt oss bli lyckliga, ej för andra, men för oss själfva! Vill du, så kunna vi det visst. Min lön är visst ringa, som jag redan sagt, ett intet emot hvad jag önskade kunna tillbjuda dig. Trehundrade riksdaler riksgälds är vår årliga inkomst. Det är visst litet, ganska litet, men din kloka hushållning, min sparsamhet och ordning skall likasom töja ut hvar styfver. Människan behöfver så litet för att lefva,... själfva lifvet är ju så kort. Med liten egendom har man få omsorger; ju mindre omsorger, ju mindre sorger och bekymmer.

Med liten barlast far lätt och lustigt jullen öfver ömsom stigande, ömsom sjunkande böljor. Låt oss modigt stiga uti: vinden är gynnande, stränderna blomsterklädda, himlen molnfri, och framför oss går kärlekens milda stjärna, som lyser oss fram till hamnen. Jag är nu mycket upprörd; efter hand skall jag för dig utveckla mina planer.

Anna till Axel.

Min goda Axel, på lifvets haf blåsa sällan zefirer,... där tumla rätt vilda stormar. Jag fruktar mycket, att jullen utan barlast skall kastas omkull vid första vindstöt.

Axel till Anna.

Om man är rädd och pultron — ja, — om man förlorar jämnvikten vid minsta pust. Men bort med liknelser! De förvilla blott; jag vill gå rakt på saken.

Jag har (du vet det) en liten gård nära staden. Den är väl liten: ganska liten och knappast värd 300 riksdaler; men man kan allt för väl bo där. Tak öfver hufvudet var allt hvad våra förfäder fordrade, då de byggde sina hyddor. Och hvad voro de icke för härdigt och härligt folk. Vi äro mindre och vi ha mer. Två rum och kök har vårt lilla sällhetstempel, ett grönskande potatisfält omgifver det, och en trädgård, där lätt de skönaste fruktträd, de vackraste blommor kunna trifvas, förvandlar hela det lilla stället till ett verkligt paradis. Ett litet hönshus... Anna, jag förlåter dig ej, om du skrattar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:28:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/axelanna/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free