Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel och Anna eller korrespondens mellan tvenne våningar. En liten roman i biljetter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anna till Axel,
en dag senare.
Jag fruktar att du är missnöjd, Axel. Men denna gång, min goda vän, har du väl litet orätt. Dela ljuft och ledt med dig i lifvet, är min iraierligaste Önskan, det vet du. Blott för din skull ville jag, att det ljufva måtte vara
öfvervägande, och din målning af vår framtid ger mig föga
hopp därtill. Du ser genom ett brandgult färgadt glas, som visar föremålen hvarken sant eller rent. Jag skall alltid säga dig sanningen, Axel.
Anna till Axel,
en dag senare.
Emellertid... vore det en möjlighet, och om din farbror och min faster tillåta... skulle jag visst icke säga nej. Vi äro ju unga, vi kunna arbeta. Endast vi ur din räkning få stryka ut den alltid hvita klädseln, musiken, spektaklet och den så angenäma, så välgörande, men, i så fatta omständigheter, för mycket tidsödande läsningen.
Anna till Axel.
Verkligen smakar hafresoppa ej så illa,... och ölost drack jag i går afton friskt. Det smakar väl ej godt, men det gör kanske godt.
Axel till Anna.
Min ängla-goda Anna, du skall aldrig smaka eller göra det allra, allraminsta, som du ej har en alldeles afgjord lust för. På vatten och bröd förtjänte jag att sitta, om jag ville annorlunda. Ser du, himmelska flicka, så alldeles tjocka alivaret var det väl just icke med träsoffan och den enda rätten och den enda pigan... Jag har, ser du, spekulation på min farbror. Han skall väl för skams skull
biträda oss något, då vi så kapitalt hjälpa oss själfva. Min
farbror är långt ifrån att vara hårdhjärtad! Han håller dessutom rätt mycket af mig, det vet jag.
Anna till Axel.
Min tant är visst äfve stundom god, och älskar mig ömt på sitt vis, det vet jag; hon har gifvit mig flera prof därpå. Möjligtvis skulle hon äfven göra något för oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
