Print (PDF) - Color (PDF) - On this page / på denna sida - Axel och Anna eller korrespondens mellan tvenne våningar. En liten roman i biljetter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
Axel till Änna,
vid midnatten.
Jag kan icke sofva; Anna, jag har mörka aningar,
morgondagen skall ej hämta oss något godt. Jag har nu en
ej obetydlig penningsumma i mina, händer, jag har sålt...
men lika mycket, hvad gör det till saken. Anna, skulle
det... om våra... men därom är bäst att tala, se’n ödet
j3ågt sitt.
Jag tror, goda Anna, att midnattens timma låter mig
se spöken. Anna, jag känner djupt, att om du ej skall gå
vid min sida, blir bela lifvet för mig ett spöke, det vill
säga ett fasansfullt intet!
Axel till Anna.
Klockan slår ett, Anna; detta slag är svårt. Vi äro ett
I lifvets morgonstund ha vi förenat oss. Jag vet, att intet
kan åtskilja oss. Hvarföre skrifver jag då så allvarsamt?
Hvarföre är jag så dyster?
Axel till Anna.
Hvad nattens timmar skrida långsamtl Tänkande på
dig, skrifvande till dig, söker jag att vinga minuterna.
Nu, då allt är så tyst och stilla omkring mig, hör jag
bättre stormen i mitt inre. Jag kan ej begripa, huru aHt
kan vara så tyst, så stilla, så dödt,... är ej detta världen.
äro här ej människor, vaka ej i deras bröst passioiner?
Lefver jag ensam, och ha uti min själ allena förenat sig alla
oros-andar, som flyktat-nr hvilande bröst? Min milda Anna,
jag känner det, det är öfver ett stormigt haf, som din milda
anda skall gjutas. Men då skall äfven allt bli frid!
Axel till Anna.
Jag har sökt hvilan... fåfängt! skild frän dig, skall
jag ej njuta den mera. Dessa hjärtats vingade slag
och hvart slag en känsla... huru sträcka de ej, huru till
evigheter göra de ej minuterna! Och allt omkring mig är
så lugnt! Hör, kyrkans klockor slå tu... skall då intet
vakna? ingen smärta, ingen kärlek, ingen trånad genom
natten höja sitt rop ? Allt är tyst... jag vakar ensam.
Dock nattväktarns röst... men huru liknöjdt förkunnar han
ej världen — att domen kommer!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
