Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel och Anna eller korrespondens mellan tvenne våningar. En liten roman i biljetter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Axel till Anna.
Det är morgon. Världen vaknar, — jag är ej mer så ensam. Det är dag äfven i min själ. Jag är lugn. Stunden är inne. Det är — Nu!
Anna till Axel.
Jag har fått hvad du i natt skrifvit till mig. Axel, kunde du tro dig vaka ensam? Hörde du ej mitt hjärtas slag? O huru besynnerligt, att en sammansättning af träd, mossa och kalk, hvad som för dig är golf, för mig tak, skall hindra tvenne människohjärtan att förstå hvarandra! Ack vore detta nu dock litet längre borta; jag darrar!
Axel till Anna.
Ännu har jag hopp, älskade, dyrkade Anna! Ännu är intet afgjordt. På morgonen, under det min farbror drack sitt kaffe, tog jag mitt parti, bad Gud, tänkte Anna! drog andan och gick in till honom. »Min bästa farbror!» började jag lugnt och högtidligt. — »Min bästa brorson», svarade han, »hvad skall nu min bästa farbror göra?» — »Min farbrors — godhet...» — »Nå väl då... min godhet... ?» — »Jag önskar... jag har...» — »Jag önskar... jag har... nå det var ju förträffligt!» (Ett högst fatalt manér har gubben alltid haft, att säga efter mina ord; det gör, att de låta en gång till så dumma.) — »Min farbror... jag är kär!» — »Kär, ja det har jag nog sett på din gulsotsfysionomi se’n ett halft år, det är kärlekens färg.» — »Min farbror... mitt hela lifs väl eller ve beror af ett ord. O min bästa farbror, som»... Nu kom en människa, som jag hade önskat satt på blåkulla, in med tidningarne. »Min gosse», sade farbror, »kom igen om ett par timmar, så få vi talas vid. Nu måste jag kasta en blick på sakernas ställning mellan Turkiet och Ryssland.» Jag var just icke vid något tålsamt humör; jag tog tidningarne, stoppade dem i min ficka och sade bestämdt: »farbror måste först höra mig.» Han stoppade fingrarne i öronen, spände i mig sina ögon, som tvenne klor, och ropade: »ej ett ord, ej ett ljud! gif mig på stunden igen tidningarne eller hör jag aldrig mer på dig!» Jag skrek, han skrek högre; slutligen måste jag arma lilla vestanvind gifva efter för nordanstormen. Farbror blef god igen och jag gick, ty han hade hvarken hört eller förstått mig, sedan han fått ögonen fästade på den kära paragrafen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
