Print (PDF) - Color (PDF) - On this page / på denna sida - Axel och Anna eller korrespondens mellan tvenne våningar. En liten roman i biljetter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
jag hai penningar. Du är under mitt beskydd... det är
med mig du går; din plikt är enkel... att följa mig.
Klockan mellan tio och elfva.
Anna till Axel.
Nej, Axel! Det är orätt, det är oförnuftigt. Vi bryta
gudomliga och mänskliga lagar, för att kasta oss i elände.
Jag älskar dig öfver allt ting, men behöfver ej, skall ej
blindt lyda eller följa dig, då du ej följer den goda och
rätta vägen. Och vore intet annat hinder, så är detta för
mig nog. Min faster är sjuklig och gammal, hon har blott
mig. Jag skall ej så öfverge henne. Axel, sansa dig, jag
ber, jag besvär dig!
Axel till Anna.
Det är således du, du, som ej vill... som nekar...
som bryter... du, som jag trodde så mini Anna, Anna!
är det mig du vill bedraga eller dig själf. Denna rika,
denna hederliga mannen... är det ej han, som gör att du
föraktar mig och min fattigdom. Är han ej i detta ögonblick
hos dig — han — denna mannen — denna förhatliga Emil?
Svara, Anna!
Anna till Axel.
Jag föraktar att svara på en sådan fråga. Axel, jag
älskar och jag beklagar dig. Axel, var du den man, som
blifvit ansedd värdig att vara en "kvinnas allt. Var stark
för hennes skull, var ren i tankar som i vilja. O Axel,
min enda, min älskade vän, var du mitt stöd och mitt
exempel i denna svåra stund. Gif mig du efterdömet af
undergifvenhet, — ej för ett hårdt och blindt öde, men för
en allvis faders vilja, under hvars vård vi alltid vandra,
må det än se aldrig så förtvifladt ut.
Haf tålamod... vi äro ju ännu så unga... låt oss
vänta; låt oss vara tåliga... allt kan ännu med tiden
vändas till godt.
Axel till Anna.
Du är ganska lugn!... ganska försiktig... ganska
tålig... ganska nöjd. Jag förstår dig. Anna, Anna!
Anna till Axel.
Hvad skall jag säga för att lugna dig för att ställa
dig tillfreds. Jag älskar dig obeskrifligt, Axel, men af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
