Print (PDF) - Color (PDF) - On this page / på denna sida - Axel och Anna eller korrespondens mellan tvenne våningar. En liten roman i biljetter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
ven därföre vill jag förblifva dig värdig. Erhöll väl
någonsin äamu sin älskares aktning den kvinna, som blindt
gifvit vika för hans passion?
Föreställ dig, Axel, att du blifvit några år äldre, att
du är gammal (det faller sig naturligt nog, då man är
olycklig och lider, minuter äro långa och hämta
erfarenhet såsom år); föreställ dig, att jag vore din dotter; hvad
skulle du då säga mig? Skulle du ej så varna: spill ej
för ögonblickets ringa sällhet ditt och din väns hela lifs
lycka. Var stilla, afbida tiden, det är oftast det enda och
klokaste vi kunna göra. Han, som du så högt, så innerligt
älskar, skall en gång göra rättvisa åt den, som ville lida
för honom, genom honom, hellre än att med en tanke mindre
ren, med en gärning... brott mot plikten, fläcka ett hjärta
som är helgadt honom, honom och dygden.
Anna till Axel.
Intet ord från dig, min Axel! Kan du ännu vara
missnöjd med mig? Ja, Axel, jag är lugn — ty jag är
undergifven ... men lycklig... ack det är så förbi 1
Vill du ej säga mig ett vänligt ord? Jag behöfver
det så väl!
Anna Ull Axel.
Axel, Axel! hvilka vilda demoner måtte nu ej rasa i
din själ! Axel, bed! Minns du på hvilkens vink hafvets
upprörda böljor sänkte sig; »och det vardt stilla lugnt.» Till
Honom bed.
Anna till Axel.
O Gud! jag är obeskrifligt orolig! Axel, kunde jag få
se dig på ett par minuter blott? Hvad du måste vara
olycklig! Axel, huru straffbar vore du, om du kunde tvifla
på, om du ett ögonblick kunde glömma, kunde vilja glömma,
att Anna älskar dig.
Anna till Axel.
Vet du, Axel, hvad en kvinnas kärlek är? Vet du
hvad hon säger med de orden... jag älsJåar dig ? Hör Axel!
Ditt lif är mitt, ■ din dygd mim ära, din sorg, din glädje
min, din kraft mitt stod, ditt mod mitt hopp,... men ditt
fall, din vanära, min död!^g
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
