- Project Runeberg -  Axel och Anna /
38

(1911) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel och Anna eller korrespondens mellan tvenne våningar. En liten roman i biljetter.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

brännande glöd... för att bli tokig om möjligt... Det blef
annorlunda... nu tränga de ljufva orden välgörande in i min
själ, som en aftondagg genom hårdt tilltorkad jord.

Anna, du skall ej förtvifla om mig, — jag skall ej förtvifla om mig själf. Jag har varit ganska brottslig...
jag skall lida och försona... Hvad som vållade mitt fall?
Jag vet icke... förtviflan... svartsjuka... helvete!

Axel till Anna.

Du låter ej säga mig ett ord! Men är jag väl värdig det? Kunna väl himlens rena änglar tala till brottets söner?

I morgon natt skall jag resa. Ett bref skall underrätta
min farbror om allt. Han skall ej neka sin olycklige,
landsflyktige brorson förlåtelse. Förlåtelse! — se där det högsta jag nu kan hoppas på. Förlåtelse, hvilket ord... huru
saligt att vara förlåten! Jag ber min farbror göra mig arflös... och betala mina skulder. Jag fruktar, att han ej gör det senare. Anna, — i min yrsel lånade jag en betydlig summa af en vän, ej rik, med hustru och flera små barn. Han älskade mig, han trodde mig, han gaf sitt allt, jag bedrog honom, jag spelade bort hans små barns kläder och föda... Med mitt blod ville jag betala honom nu... Ånger med tigerklor, som söndersliter mitt hjärta... hvad båtar du honom?

Axel till Anna.

Jag har varit ganska brottslig — ganska straffbar... inför dig vill jag anklaga mig — jag behöfver det. — Jag visste mig synda och syndade ändå... Det är förbi... min frid ligger bakom mig... den tid då jag ej kände ånger. Rasande öfver min förlust, fordrade jag ut min lyckliga motspelare. — Jag sårade honom illa... nästan dödligt. Man bar honom hem till hans mor... hans gamla mor!... Det var hennes älskling... hennes enda barn... kanske dör hon... väl henne!

Anna till Axel.

Axel, bed! Låt oss bedja!

Axel till Anna.
Jag kan ej, — — ej nu! Jag ser honom... henne... de hungriga små... deras far. O, hvad har det blifvit utaf mig!...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:28:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/axelanna/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free