- Project Runeberg -  Axel och Anna /
41

(1911) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel och Anna eller korrespondens mellan tvenne våningar. En liten roman i biljetter.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Mången gång under ensliga vakor, skall hans blick hvila på den i fröjd och smärta.

Minuterna skynda. Välsigne dig Gud, min Anna, och vakte dig hans änglar!

Sverige skall, vill Gud, en dag återse en värdigare son.

O mitt fädernesland, må jag i skötet af din jord, som
bar min vagga, få bädda min graf! En graf, som Anna med en tår skall fukta.

Min ungdom, min glädje, mitt land, min Anna... ack! allt, allt... farväl!

Anna till Axel.

Axel, bästa Axel, res ej i natt! Res ej i natt, på mina
knän ber jag dig därom. Dröj ännu en dag... Nästa natt må du resa, om intet dessförinnan förändrat sig. — Jag... ack jag vågar ej ge dig förhoppningar, som lätt kunna bli
bedragna... men kanske... o Axel, kanske finna vi medel
att betala dina skulder. Dröj en dag... Anna ber dig.

Axel till Anna.

Hvarföre dröja... hvad du hoppas på är en omöjlighet ... Ack, du vet ej hvad det är att dröja, när allt är så... det är, som att i dödskvalen dröja med att dö. Och hvarföre — för en omöjlighets skull! Allt var jag öfver... dessa plågsamma känslor... taga afsked än en gång!!! Dock du vill det!

Axel till Anna.

Hvarföre skrifver du ej? Timmarne äro så långa. Jag lider mycket, men det gör mig ändå godt att tänka: du har velat det.

Axel till Anna.

Intet ord från dig! Hvad vill det betyda?... Det är afton re’n, en hemsk och stormig afton... Anna, i min själ är det hemskare ännu. Skrif mig till ett lugnande ord!

Axel till Anna.

Min själ är olycklig — så retlig — jag har så mycket lidit, jag lider så mycket än. Alla vilda plågoandar äro än så nära mig, o frukta att reta upp dem! Anna, säg mig ett ord!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:28:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/axelanna/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free