Print (PDF) - Color (PDF) - On this page / på denna sida - Axel och Anna eller korrespondens mellan tvenne våningar. En liten roman i biljetter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
Axel Ull Anna,
tre dagar senare.
I J&E kom till dig, Anna, vild af namnlös förtviflan ~
Sf£ .. *8 — btef stilla, och lärde att bedja. Jag såg dig nära
att öfvergifva mig för detta bättre hem, dig så välkändt,
hvarifrån jag var bannlyst... och förmådde ännu bedjal...
Du är mig återgifven... åt jorden och åt mig l... och nu,
himlens änglar, lären mig att bedja... att tacka!
Axel till Anna,
en dag senare.
Man vill ej tillåta mig att vara hos dig... du
behöfver lugn, säger man. Ja, min Anna, jag medger, att
min natur har ingen likhet med västanvinden... men den
skall få det allt mer. Ditt sista bref, min Anna, skall
alltid hvila vid mitt hjärta. Som en talisman skall det
verka där, emot allt ondt och till allt godt. Emil har jag
omfamnat som min välgörare och vän. Tillsammans ha vi
i dag gått till L., min motspelare och mitt offer. Han
är utom all fara. Till hans mor vände jag mig med det
svåra ordet förlåt (som jag gunås nu kommit i riktig vana
att begagna) och med handslag ha L. och jag lofvat
hvarandra att aldrig mera spela.
Axel till Anna.
Genom den ädelmodige Emils omsorger äro mina
skulder redan betalda. O jag ovärdige min lycka! Den tynger,
den nedtrycker mig. Om jag kunde i ett år vara trapp ist,
bära tagelskjorta, piska mig litet alla dagar, ligga på
spikar, gå tigande med nedslagna ögon, icke få se himmelen,
gräfva min egen graf,... då tror jag att jag skulle repa
litet bättre mod, till att våga bli lycklig.
Jag sade detta nyss åt Emil i mitt hjärtas fullhet. Han
skrattade och frågade om jag, till en början af min
möjliga botöfning, ville afstå från att se Anna på en
månads tid. Så godt vore det att genast begrafva mig! Anna
du är mitt lif, mitt allt. Trappist-lifvets strängheter äro
intet, alla fysiska plågor lekverk,... men att ej få se dig...
se där marter, se det är död!
Axel till Anna.
Jag ville med mina andetag kunna suga upp tiden,
och därmed skynda den stund, då jag åter får se dig, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
