Print (PDF) - Color (PDF) - On this page / på denna sida - Axel och Anna eller korrespondens mellan tvenne våningar. En liten roman i biljetter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
ändå njuter jag droppa för droppa denna tid, hvars alt^
minuter föra till dig mera lifskraft, mera styrka. Frukta
ej min närvaro, min söta Anna, jag skall vara stilla, lugn!
orörlig, som din pendyl, endast jag nära dig får räkna dess
timmar. Jag vill se hvad man ger dig; huru man vårdar
dig. Tag icke in någon medicin, det tjänar till intet, då
man är på bättringsvägen, blott att skämma tfänderna och
att lära grimaser. Förtär intet annat än det, som är dig
angenämt, hvad man ock må säga dig!
Axel till Anna.
Vänta, och vänta, och evig vänta! Goda människor,
som så lugnt och odrägligt manen till tålamod, och att
vänta, och att vara stilla, er måtte himlen i sin vrede ha
skapat af så mycket jord, att I ens ej kunnen göra er
föreställning om eld och luft. Er barometer, ständigt vid den
monotona höjden af stadig och vacker väderlek, har ej
minsta gemenskap med dem, som i känsliga bröst ständigt
falla och stiga från lugn till storm, från solskensväder till
nederbörd. Gud välsigne er, godt folk! Jag är er
hjärtinnerligen gramse.
Axel till Anna. I
Det är du, Anna, som gjort, att jag ej mer känner
dessa tryckande kval, — dessa samvetsagg. Det är du, som
gjort allting godt igen. Frukta dock ej, min Anna, att,
fastän följderna af mina fel, — brott voro de, — genom
Guds nkå så snart blifvit utplånade, frukta ej att deras
minne skall någonsin slockna i min själ. Glömma skall
jag aldrig l — hvar stund skall jag påminna mig hur ifrigt
jag böl söka låta dig glömma hvad jag en gång var. Min
milda Anna, blott du skall glömma!
Anna till Axel.
Jag kan åter hålla pennan! Åter skrifva till Axel...
min Axel I... Ännu får du ej komma till mig. Jag är för
svag. Att återse dig med full sansning, vid full känsla
af vår sällhet... därtill är jag för svag ännu.
Anna till Axel.
Tack, Axel, för blommor, frukter och allt hvad du
skickat mig. Mitt rum liknar nu en skön trädgård. — Min tant
är väl ej nöjd med denna förvandling, m<m hon törs ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
