Print (PDF) - Color (PDF) - On this page / på denna sida - Axel och Anna eller korrespondens mellan tvenne våningar. En liten roman i biljetter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
säga ett ord däremot. Hon har för dig fått en sådan panisk
förskräckelse se’n den stund, då du ifrån dörrtröskeln till
mitt rum lyfte henne högst upp på bokskåpet och bad
h-enne »vara i ro!» att hon ej vågar röra något, som
kommer ifrån dig. Hon tyckes frukta att någon elektrisk gnista
kunde spraka från de döda ting, som du vidrört. Hvad
mig angår, finner jag blommorna så sköna, frukterna så
goda, att jag med innerligaste välbehag ser mig
omgifven af dem, ehuru de komma från den vilde,
ondsinte Axel.
Axel, vi ha likväl varit orättvisa mot våra släktingar.
Vi ville kasta oss i elände. De ville förhindra det. Hade
de väl orätt? De voro kanske för hårda, men deras afsikt
var god.
Axel Ull Anna.
Du mår sämre idag, sade mig Rosina!... den allt
för starka blomsterlukten... o min Gud I ack jag
olycksfågel! Kasta, vräk ut hvarenda en kruka genom fönstret på
gatan:... genast nu på stunden. — Jag kommer eljest och
gör det själf. Anna, får jag? — Anna, låt mig komma!
Anna till Axel.
Af barmhärtighet för de stackars förbigåendes
hufvuden, och af rättvisa emot de oskyldiga blomkrukorna
själfva, ha dessa ej blifvit utkastade genom fönstret på
gatan,... endast flyttade ur mitt rum i ett annat, där jag
vill första gången möta min Axel, då jag blir stark nog
därtill. Till mig får du ej ännu komma. Var fullkomligt
lugn för mig. Jag är bra nu åter.
Axel till Anna.
Nå Gud ske lof! Det är allt hvad jag kan säga! Borde
du ej ändå kanske ta in någon stärkande medicin? Fråga
doktorn, bästa Annal Eller ock är det bäst att jag talar vid
honom, då han kommer ifrån dig, den lyckliga människan!
Anna Ull Axel.
Få se om du känner igen mig, Axel, då vi få återse
hvarann. Jag är af min sjukdom ganska förändrad. Mager,
’Mek, med insjunkna ögon och kinder. — Ej vacker mer...
B det ringaste lik kronprinsessan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
