Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel och Anna eller korrespondens mellan tvenne våningar. En liten roman i biljetter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
säga ett ord däremot. Hon har för dig fått en sådan panisk
förskräckelse se’n den stund, då du ifrån dörrtröskeln till
mitt rum lyfte henne högst upp på bokskåpet och bad henne »vara i ro!» att hon ej vågar röra något, som kommer ifrån dig. Hon tyckes frukta att någon elektrisk gnista kunde spraka från de döda ting, som du vidrört. Hvad mig angår, finner jag blommorna så sköna, frukterna så goda, att jag med innerligaste välbehag ser mig omgifven af dem, ehuru de komma från den vilde, ondsinte Axel.
Axel, vi ha likväl varit orättvisa mot våra släktingar. Vi ville kasta oss i elände. De ville förhindra det. Hade de väl orätt? De voro kanske för hårda, men deras afsikt var god.
Axel till Anna.
Du mår sämre idag, sade mig Rosina!... den allt för starka blomsterlukten... o min Gud! ack jag olycksfågel! Kasta, vräk ut hvarenda en kruka genom fönstret på gatan;... genast nu på stunden. — Jag kommer eljest och gör det själf. Anna, får jag? — Anna, låt mig komma!
Anna till Axel.
Af barmhärtighet för de stackars förbigåendes hufvuden, och af rättvisa emot de oskyldiga blomkrukorna själfva, ha dessa ej blifvit utkastade genom fönstret på gatan,... endast flyttade ur mitt rum i ett annat, där jag vill första gången möta min Axel, då jag blir stark nog därtill. Till mig får du ej ännu komma. Var fullkomligt lugn för mig. Jag är bra nu åter.
Axel till Anna.
Nå Gud ske lof! Det är allt hvad jag kan säga! Borde du ej ändå kanske ta in någon stärkande medicin? Fråga doktorn, bästa Anna! Eller ock är det bäst att jag talar vid honom, då han kommer ifrån dig, den lyckliga människan!
Anna till Axel.
Få se om du känner igen mig, Axel, då vi få återse hvarann. Jag är af min sjukdom ganska förändrad. Mager, blek, med insjunkna ögon och kinder. — Ej vacker mer... ej det ringaste lik kronprinsessan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
