Print (PDF) - Color (PDF) - On this page / på denna sida - Axel och Anna eller korrespondens mellan tvenne våningar. En liten roman i biljetter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iS
Axel till Anna.
Se, Anna, jag föreställer mig att du blifvit harmyj*»
att du blifvit halt, att dina ögon blifvit små och vinda,
som tants, att din näsa blifvit platt, dina tänder svarta,
dina händer gröna, ditt hår rödt, dina fötter stora;.•• J^?
föreställer mig att detta nu är min Anna, sådan hon för nitt"1 j
skull blifvit; — min Anna med sitt ängla-hjärta, sin
himmelska godhet... och vid denna Annas fötter längtar
brinner jag att ligga, för att säga henne: »Anna, jag är
dig ovärdig, — men jag älskar dig obeskrifligt... förakta
mig ej!... förskjut mig ej, älska mig för min kärleks skulll
Blif åter fattig... men blif min, och, tiggande zigenare,
skall jag ännu, hvar dag af mitt lif, tacka himlen och dig
för en sällhet, hvars öfvermätt jag knappt förmår bära!»
Anna till Axel.
O svärmare! Dina vingar skulle, fruktar jag, ej länge
bära dig. Var emellertid lugn, så strängt skall du ej bli
pröfvad; vacker är Arma ej mer. ♦. men så ser hon ej
ut. Bästa Axel, när skall du bli mindre häftig, mindre
öfverdrifven, mera sansad?
Axel till Anna.
När du blir min maka. När jag hvar dag, hvar timma
får se dig, höra dig, vara med dig. Dock, hvad jag sist
skref, var ej öfverdrift, ej svärmeri, det var mitt hjärtas
innerligaste, sannaste känsla.
Anna till Axel.
O den obeskrifligt ljufva vårluften! genom öppnade
fönster njuter jag den, sittande bland dina blommor. Solen
genomtränger mig med nytt lif och värma, fåglarne kvittra
på terrassens knoppande träd; allt är skönt, mildt och
härligt Om det finnes en känsla på jorden ljuf, saliggörande
som utpressar sköna tårar af vällust och frid, så är m
den man erfar, då, efter öfverstånden smärta och sjukdo^
man stilla återvaknar till lifvet... och till ett lif, dit blott)
vårfläktar, blott blommor vinka oss. Huru stilla är allt
huru rent inom oss, huru öppet för glädjen, huru böj<j|
till allt godt! Jag har i dag, under sköna, oskattbara stu^
der, hälsat lifvet och tackat dess allgode gifvare. I morgon>
Axel, väntar jag dig. I morgon vid middagstiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
