Print (PDF) - Color (PDF) - On this page / på denna sida - Axel och Anna eller korrespondens mellan tvenne våningar. En liten roman i biljetter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
Axel till Anna.
t morgon f M-er kan jag ej säga. Allt är för mig —
i morgon.
Anna till Axel.
Vi skola vara stilla, Axel, och lugna. Vi voro barn
förut; vi äro gamla nu... vi ha lidit, låt oss ej glömma det.
Som stormar, hvilka rena luften, äro passionerna för våra
själar, då de upphört att rasa; må det så varit äfven för
oss. Axel, vi skola vara lugna, klara, rena och fridfulla,
som denna sköna vårdag.
I dag vid middagstiden, Axel. De skönaste apelsiner
har jag göriit, för att äta med dig.
Du måste äfven se huru väl vårdade dina blommor
äro. Vattna och sköta dem har varit mina återkommande
krafters första och kära öfning.
Axel till Anna.
Jag har sett dig! På flera timmar har jag ej kunnat
skrifva. Nu är det afton... mörkt, tyst, lugnt... nu är
jag stillare. Men blott ett vet jag, ett känner jag. Jag
har sett dig!
Aocel Ull Anna.
Anna, du är himmelskt god, — änglaskön! o, du har
intet jordiskt! Din kärlek blott! Anna, o hvad du är allt
för mig!
Axel Ull Anna.
Hur intagande du var i den hvita, enkla dräkten! Var
alltid så klädd, Anna. Hvitt klär ej alla, men denna färg
tyckes gjord för dig, du snöhvita oskuld. Sittande uti den
mångfärgade blomstervärldein, så enkel, så hvit, så
outsägligt skön, syntes du mig en ren ängel, hvars höga
ödmjukhet all jordens härlighet måste hylla! För ett
ögonblick sänktes som ett flor för mina ögon; jag tog det för
en sky, som kringsväfvade dig, och trodde, en sanslös minut,
att du skulle sväfva upp till det land, som högt ofvan
skyarne är. Vid dina knän, med dina händer uti mina
händer, min mun mot din mun, vaknade jag... såg dig... såg
mig, såg jorden — nej himmelen!
Axel Ull Anna.
Jag kan knappt vänja mig vid min lycka, så hastig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
