Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvillingarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tvenne små söta törnros knoppar (de sista i min
trädgård) ha bortfrusit under denna oktober-natt. Jag gladde
mig så innerligen åt, att med tvenne sköna törnrosor fägna
min gamla mor, som ännu af blommor har en innerlig
fröjd och som, isynnerhet vid denna årstid, anser och kallar
dem för sina nipper. Nu hänga mina förhoppningsfulla
knoppar lif- och färglösa på den fostrande stjälken. De
äro förbi, — min lilla namnsdags-glädje äfven.
Jag betraktade dem länge, och kände därvid tårar i
mina ögon. De ägnades ett minne, — tvenne rosenknoppar
af en ädlare natur, hvilka likasom dessa lofvade sköna
blommor, och som dessa tidigt vissnade för lifvets nattfrost.
Edvard och Elna, mina unga vänner, — huru ofta i
ensliga stunder omgifva mig ej edra vänliga bilder! Som
milda vårvindar fläkta mot mig minnena se’n den tid, då
jag så ofta var med er, — hörde er, såg er, och uti er det
skönaste som Gud skapat på jorden.
När jag blir varse någon härlig frukt, fallen innan den
nått sin mognad, någon blomma, hvars knopp är stungen,
något älskvärdt och godt, som snart försvinner, tänker
jag — — Edvard och Elna!
Se där det sköna landstället, omgifvet af härliga
parker, där de bodde med deras lyckliga mor! De voro de
yngsta af många dem hon födt, de enda, som hon ej ännu
måst begråta.
De voro hennes älsklingar och hennes enda.
Hon hade öfvergifvit hoppet om den sällhet att vara
lycklig mor, då vid hennes redan annalkande ålderdom
Edvard och Elna skänkte hennes dagar lycksaligheter, dem
hon under lifligare års rosenröda fantasier ej ens kunnat ana.
Födde på samma timma, tycktes allt mellan Edvard
och Elna af naturens hand vara förenadt. Anletsdrag,
åtbörder, röster hade fullkomlig likhet, endast att hos Edvard,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
