- Project Runeberg -  Axel och Anna /
62

(1911) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvillingarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Om Elna i ett sällskap såg några medsystrar, som voro
vanlottade till det yttre och tycktes, på ett eller annat
sätt, förråda en plågsam medvetenhet af att vara
obehagliga, så sökte hon genast bli bekant med dem; hon log
mot dem, smekte dem, och ville på allt sätt ge dem
tillkänna, att hon fann dem älskvärda, att hon gärna var
med dem. Genast var äfven Edvard henne till hjälp, och
den uppmärksamhet, hvarmed han visade dem tusende af
dessa små tjänster, som aldrig kunna begäras, men som äro
så roliga att emottaga, hans otvungna muntra artighet,
förenad med systerns förtjusande vänlighet, gjorde ett
oemotståndligt intryck. Såg åter Edvard ynglingar nedsatte
eller öfvers edde och modfällde, så var det alltid med dem
han sökte komma i samtal. Dansades det, så presenterade
han dem för sin syster Elna, som alltid föredrog dem, i
sitt hjärtas godhet, framför de rika, sköna och förnäma
unga herrar, som täflade om att erhålla en af hennes
strålande blickar.

Huru många gånger har jag ej sett anleten, som visade
nedtryckta eller missnöjda eller förbittrade sinnen,
uppklarna under tvillingarnes inflytande, och småningom
återspegla deras milda och strålande leenden! De mest fula
drag förskönades därigenom, och i deras behagligare
uttryck läste man länge därefter den ljufva tron: »vi kunna
ändå finnas älskvärda.»

En afton på en bal i det gröna blef jag varse att Elna
ej mer hade en bukett, som brodern gjort åt henne af
trädgårdens skönaste blommor. Jag frågade om hon
förlorat den. »Jag har gifvit bort den», svarade hon rodnande,
och lämnade mig i detsamma för att dansa. Nyfiken såg
jag mig om på allt hvad balen hade ungt och älskvärdt.
Ingen hade Elnas bukett. Senare på aftonen fick jag se
på en aflägsen bänk en hopkrympt ofärdig varelse, hvars
alla lemmar voro förvridna; — han höll Elnas bukett mellan
sina vissnade händer och upprepade sakta, med ett uttryck
af tillbedjande: »ängeln — ängeln! hon trodde, sade hon,
att blommor skulle göra mig godt, ja, hon gjorde mig
godt, — o den ängeln!»

Hvad de voro lyckliga, dessa så unga, så sköna och
så goda syskon, hvad de voro älskansvärda och hvad de
voro älskade! I hela trakten omkring berömde man sig
af Edvard och Elna, som man berömmer sig af gåfvor,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:28:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/axelanna/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free