Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvillingarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarje pendels knäpp, vakade mor och vänner i det tysta
rummet.
»Hvad de sofvo godt!» hviskade de, som tordes tala.
»Midnatt slår, — se hur de le under ljufva drömmar!
Morgonen gryr, de sofva ännu! Stormen är lugnad, himmelen
klarnar, dagen blickar skön. fram, ännu sofva de; — hör,
de sucka... eller var det vinden som for förbi fönstret?»
Solen går upp, vänligt skimra de gyllne strålarne
öfver tvillingarnes ängla-anleten. De sofva ej mer... de hade
vaknat... men i himmelen! Rena flammor, tända af samma
gnista, som förenade brunnit, skulle de höjas af samma fläkt!
Jordiska änglar hade de varit, himmelska äro de nu;
och då en oväntad tröst eller hugsvalelse vederkvicker en
bekymrad och bedröfvad, säger han: »de ha bedt för mig.»
Och deras mor, deras stackars mor?
Ser ni, nära kyrkogårdens mur, denna kvinnoskepnad,
sittande på en sten och orörlig som denna? Vårdslöst falla
länkar af grånade hår ned öfver hennes axlar, vinden leker
med hennes sönderrifna kläder. Hon är gammal och
stelnad, men ej blott af år. Gå ej kallt förbi, — gif henne
en skärf; — länge skall hon ej besvära er... se hennes
krycka... hennes slocknade ögon, smärtan omkring den
tysta munnen! Hvarföre hon sitter där?... därföre att hon
ej kan vara annorstädes; — hon är där hennes hjärta är,
vid sina barns graf. Sorgen öfver dem har gjort hennes
ögons och hennes förstånds ljus skumma. Hon märkte ej
hur höstlöfven falla omkring henne, hon kände ej då
vårvindar smälta snön på grafven; men alla dagar går hon
dit, och sommarens hetta och vinterns köld finner henne
där lika stilla, lika känslolös. Ingen, som känner henne,
talar till henne, och hon talar till ingen. Hon har dock
ett mål, hon väntar... hvad?... döden! Under långa år
har hon sett grafvar omkring sig öppnas och i tyst och
fredligt sköte emottaga jordens trötte vandrare, men ännu
sitter hon, en död bland de döde, och väntar.
1 april. Hälsning till er, milda vindar, som bortsmälten
vintersnön, hälsning till dig, granna vårsol, som tränger
med värma och lif ner i grafvarnes mull! Från de dödas
hem, från den tysta kyrkogården, har jag i dag hälsat
lifvet. Jag älskar dessa fredliga ställen, där det klappande
oroliga hjärtat, där allt kommer till ro. Själf kännande
inom ett bröst, som tiden ej ännu hunnit härda, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
