- Project Runeberg -  Axel och Anna /
77

(1911) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förhoppningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som jag förtärt, och gifva er en god drickspenning för ert
besvär, emedan affärer tvinga att genast flytta härifrån.»
Medelst min förträffliga logik och goda drickspenningar, slapp jag, med blödande hjärta och vattnande mun, ifrån min dyra frukost, och vandrade, med mitt lilla knyte under armen, omkring i staden, sökande efter ett rum, som ej kostade mycket penningar, och funderande hvar jag skulle
få penningar till att betala mitt rum.

Jag hade fått en smula hufvudvärk af den häftiga chocken, som där hade uppstått mellan hoppet och verkligheten. Men då jag under min promenad fick se ur ett präktigt ekipage stiga en herre med band, stjärnor och kraschan, som hade gulblek hy, djupt rynkad panna och öfver ögonbrynen ett karakteriserande drag af elakt lynne, då jag fick se en ung grefve, som jag vid Uppsala akademi något känt, gående som om han velat falla på näsan, af ålder och lefnadsmätthet; — då reste jag upp hufvudet, drog djupt in luften, som händelsevis (olyckligtvis) just på detta ställe hade metvurstparfym, - och prisade fattigdom och ett rent hjärta!

På en aflägsen gata erhöll jag slutligen ett litet rum, bättre passande för mina mörknade utsikter, än de ljusa förhoppningar jag ägde för ännu två timmar sedan.

Jag hade »erhållit tillstånd att tillbringa vintern i Stockholm, som jag hade trott på ett helt annat sätt, än jag
nu hade utsikt till. Men hvad var att göra? Fälla modet var det sämsta. Lägga armarne i kors och se uppåt himmelen, ej mycket bättre. »Solen lyser fram då minst man väntar det», tänkte jag, under det tunga höstmoln sänkte sig ned öfver staden. Jag beslöt att använda allt bemödande på att förskaffa mig en hederlig utkomst med någon ljufvare utsikt för framtiden än den, som under prosten G.. .s bedröfliga beskydd öppnade sig för mig, och därunder genom renskrifning, bekymmersam utväg i en bekymmersam belägenhet, vinna mitt uppehälle för dagen.

Så lefde jag mina dagar fram under fruktlösa bemödanden att finna öron utan bomullstappar, bröstangripande renskriftling af tomma hufvudens tomma meningar, inagrande middagar och stigande förhoppningar, till den afton, vid hvilkens dato i min almanacka jag sedermera strök ett kors.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:28:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/axelanna/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free