Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förhoppningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hustru... en äldre fru, som sitter bredvid honom på soffan
och åt hvilken fröken bjuder kringlor;... gumman ser
alltför hygglig ut... Men hvem går hon nu till, som jag icke
kan se:... ett öra och ett stycke af en axel är allt hvad
som kommer fram förbi fönsterpelaren. Att den gunstige
personen vänder mig ryggen, kan jag väl ej förtänka den;
men att den låter fröken stå framför sig och niga och bjuda en kvarts timmes tid, är jag ganska stött öfver;... ett fruntimmer måtte det vara, en karl skulle ej kunna vara så ohöflig mot denna änglavarelse; det måtte då vara... man... eller... nu tar den emot koppen — och nu o ve! griper en stor karlhand i skorpkorgen;... en grobian!... och så han tar för sig, den oborst... jag kan undra om det var hennes bror!... han var kanske hungrig, fattig karl. Nu kommer turen till de två små, söta ungar,... lika systen. Jag kan undra om gunstig herrn med ena örat lämnat något kvar. Den allrakäraste flickan, så hon smeker och kysser dem, och ger dem alla kringlor och kakor, som kommit undan munsjör Snålbergs långa fingrar! Nu har hon själf, den söta ängeln, af hela trakteringen intet mer än jag... utom lukten likväl.»
»Hvilken rörelse uppstår på en gång i rummet!... gamla herrn kommer upp ifrån soffan; personen med ena örat rakar fram och skuffar (han är född drummeldarius) till fröken, så att hon knuffar emot tebordet, som stöter tillbaka ner i soffan den stackars frun, som just ville springa fram; barnen hoppa och klappa i händerna... dörren flyger, upp!... en ung officer stiger in... fröken kastar sig i hans armar. Ja så! Ah ha! se så!» Jag slår igen mina fönsterluckor så att det brakar, och sätter mig, alldeles våt af regnet och darrande i knäna, på en stol.
Hvad hade jag väl i fönstret att göra? Se det har man för det man är nyfiken.
För åtta dagar sedan flyttade denna familj från landet in i det vackra huset midt emot mig, och det hade ännu aldrig fallit mig in att fråga hvilken och hvarifrån den var. Hvad behof hade jag väl att i afton, på olofligt sätt, göra mig underrättad om dess husliga förhållanden ? Hvad kunde det intressera mig? Jag var vid elakt lynne; kanhända kände jag äfven litet ondt i hjärtat, men lika mycket, — trogen min föresats att aldrig lämna mig till ängsliga tankar, då de ej båta till något, tog jag med stela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
