Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förhoppningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej vänta någon befordran, således intet eget bröd... ergo
ingen vän — hustru menar jag.
»Men hvad i Herrans namn», sade jag än en gång allvarsamt till mig själf, »hjälper det att grubbla?» Jag sökte än en gång med all makt slå bort mina ängsliga tankar. — »Om ändå någon kristen själ ville komma till mig i afton! Hvem som helst det vara må; — vän eller fiende... allt är bättre än denna enslighet. Ja till och med om det vore en invånare af andevärlden som öppnade min dörr — han vore välkommen! Hvad var det? Tre slag på dörren! Jag vill väl icke tro»... åter tre! jag gick och öppnade; där var ingen. Blåsten allena for tjutande upp och ned i trapporna. Skyndsamt stängde jag igen dörren, stack händerna i fickorna och gick en stund trallande öfverljudt. Några ögonblick därefter tyckte jag mig höra en suck!... jag teg och lyssnade... åter suckades ganska tydligt... och ännu en gång så djupt och så jämmerligt, att jag med hemlig ångest ropade: »hvem är där?» Intet svar...
Jag stod en stund begrundande hvad detta väl månde ha att betyda, då ett förfärligt kattrakande i trapporna, som jag tyckte, ifrån vinden ända ned i källrarne, och som slutades med en förskräcklig dunk mot min dörr, gjorde slut på min obeslutsamhet. Jag tog ljuset, en käpp och gick ut. I ögonblicket som jag öppnade dörren, blåste ljuset ut. Jag såg något gigantiskt hvitt skymta emot mig och kände mig hastigt omfatjtad af ett par starka armar. Jag ropade på hjälp och stred så tappert, för att komma lös, att både jag och min motståndare slogo omkull på golfvet, dock så att jag kom öfver honom. Som en pil steg jag upp och ville springa ut för att skaffa ljus, då jag stapplade öfver något, Gud vet hvad... (jag tror nästan att någon tog fatt mig i benen); lika mycket, jag föll för andra gången, slog hufvudet mot bordshörnet och förlorade sansningen, under det jag i mina öron hörde ett förargligt buller som mycket liknade gapskratt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
