Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den ensamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vore jag af ödet satt i den belägenhet att råda öfver andra, i grefvinnans ställe till exempel — hvad jag skulle
akta mig för hårdhet och sträfhet i de förebråelser och
tillrättavisningar, jag kunde vara nödsakad att gifva mina
tjänare och underordnade, isynnerhet dem som vistades inom mitt hus! Deras försummelser vore i det hela för mig så ringa, jämförelsevis så ganska obetydliga; ty om de ock förorsakade mig några små obekvämligheter och obehag, så kunde de hvarken störa mitt hjärtas lugn, kosta mig smärtsamma tårar, eller nedtrycka och förtynga mitt sinne — då min hårdhet allt för lätt åter kan låta de felande erfara allt detta onda. Den stora frågan i lifvet är att ej gifva smärta, och de mest spetsfundiga resonemang kunna ej föra till ursäkt för den, som sönderslitit en medvarelses hjärta. Äfven för deras egen skull borde de rådande vara fulla af godhet och öfverseende mot de lydande. Man blir ofta bättre lydd i småsaker i den proportion, som man blir mera fruktad och mindre älskad; men huru liten är ej vinsten mot förlusten, och det röjer sig vid alla förefallande viktigare tillfällen. Då visar sig snart den tillgifne tjänaren som en vän, och den blott af fruktan lydige som en fiende.
Dessutom hvartill allt här på jorden — om man ej blir älskad? Spela kort från 7 till 10 hvar kväll med tre personer, som, lika grefven, grefvinnan och gamla presidenten M., oupphörligt gräla om spel och ficher (ty vi
spela ej om pengar), är ett dödande tidsfördrif. Kortlekens
kungar och honnörer äro för mig verkliga glädjemördare.
Aftonens passerande låter mig ännu odrägligare känna, huru hela dagen är för mig lik ett boston-pass.
Stackars lilla fågel med klippta vingar! fåfängt söker du höja dig du kommer ej upp. Du känner till hvad du skapades — du ville, som dina likar, bada i den rena soliga etern, sjunga som de, din luftiga frihet — och är fängslad vid stoftet. Plågsamt, plågsamt är ditt tillstånd! Så äfven den människas, som med fullkomlighetens och sällhetens ideal i sitt bröst, snärd i medelmåttans bojor går längtande, längtande sträfvar, strider och mattas, hoppas och misströstar, och dignar slutligen under ödets obevekligt tyngande hand. Med tusende ädla verkningskrafter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
