Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Den ensamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjuklighet snart skall befria henne från det rysliga lif, som väntar henne i ett olyckligt äktenskap.
*
Jag kan ej ägna åt läsning någon stund på dagen. Grefvinnan tål ej att se mig läsa. Därföre använder jag därtill en eller par timmar af natten, och dessa äro de enda på dygnet, som skänka mig någon själens njutning.
Månget mildt och tröstande ord har under dessa stunder blifvit taladt till den ensamma, öfvergifna, af rena andar, som i deras känsliga hjärtan inneslutit och förstått alla den svaga mänsklighetens lidanden. Tröstande isynnerhet därföre, att de säga åt den olycklige: »jag förstår dig!» Det är som om man, förvillad i en ryslig öken, på en gång finge höra det kära ljudet af en väns röst. Då räcker jag ofta upp mina händer till de ädla bortgångnas hemvist och ropar: »o du, som känt med mig — som med mig lidit, o, min vän, — sänd, för att hugsvala mig, en fläkt af det eviga lugn du nu njuter. Men ack, ingen lugnande fläkt kommer till oss utur andarnes värld, — och kanske ser oss därifrån intet öga. Jag tror att det är väl så. För att i en bättre värld kunna vara fullkomligt lyckliga, måste för de förklarade undandragas åsynen af dennas eländen.
*
Men o, om dessa samma röster, slocknande i döden, ännu så genomträngande ropa: »vi lida!» kunde ur öppnade skyar en gång till oss hviska: »vi äro tröstade!» huru många bittra och tviflande tårar skulle ej falla mindre.
O döde, det borde höra er till att trösta de dödlige!
*
Hvarföre finnas ej i vårt land religiösa samfund, lika dem, som i flera andra länder öppna ädla och heliga tillflykter för olyckliga, som så väl behöfva dem? De kunde ju allt för väl så inrättas, att de på intet vis strede mot vår religions och det sunda förnuftets lagar. Låt dem vara hvad de böra — heliga fristäder för de olyckliga, för de öfvergifna, — för felande som ångra och vilja vända till det goda åter, — för alla dem, som af en eller annan orsak
lefva isolerade i världen, utan bestämdt mål, utan verksamhet och utan glädje, och därigenom med hvar dag blifva mera olyckliga och mindre oskyldiga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 03:28:52 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/axelanna/0105.html
