Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den ensamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfven därföre att hans örnblick då uppmärksamt hvilar på mig och han lutar sig framåt för att lyssna. — Mina ögon —
förr hade de eld, uttryck och liflighet, voro klara och blå,
som himmelen, — nu äro de matta, utan färg och uttryck, —
de likna slocknande flammor. Förr äfven hade mitt ansikte lif och friskhet, — nu har denna gulgråa färg, som karakteriserar mitt förflutna lif, småningom utbredt sig
däröfver och förjagat alla behag. Jag kunde skratta förr —
jag har glömt det. Mitt leende är sorgligt. Det är ett blekt
och höstlikt solljus, som hastigt döljer sig i dystra moln.
Tröttad af arbetet att ständigt bekämpa alltid vaknande
begär efter ett ljusare och vänligare lif, har småningom en viss liknöjdhet och köld bemäktigat sig min själ, — jag har förlorat intresset vid mig själf och mitt eget öde. Jag har småningom begrafvit mina förhoppningar som älskade lik; och hvart och ett har i grafven medtagit något af mitt lif. Han och jag synas mig föreställa det intellektuella lifvet och döden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
