111 (Axel och Anna)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den ensamma

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

betraktade ett litet moln, som sväfvade sakta förbi på något
afstånd från solen, och jag sade mig: så skall mitt lif smyga förbi! ja, efemera varelse, snart skall du vara förbi, och din smärta, din kärlek ej lämna mera spår på jorden än detta moln på himmelens blåa fält. Jag skall ej vara till mer — ej lida mer. Fridfulla tanke!

Jag är på landet! För första gången sedan många år, och det genom hans godhetsfulla åtgärd. Jag är ibland en familj af goda, glada och på allt vis älskvärda människor. Här samlas beständigt folk från gårdarna i grannskapet. Man spelar, sjunger, dansar, pratar och skrattar hela dagen igenom. Jag är förbländad, lik en som kommer ur mörkret och hastigt blir träffad af ett starkt solljus. Ögat känner smärta då, — så gör mitt hjärta nu. Jag är ej afundsjuk — men jag är ensam — jag är ej — och aldrig blir jag lycklig!

Jag är en dissonerande ton i den glada harmoni här råder, och känner det själf allramest.

Få varelser har jag sett så älskvärda och intressanta, som den tjuguåriga Camilla. Hon och hennes goda syster söka på allt sätt muntra och upplifva mig — men de äro — ack, de äro för glada, för lyckliga — de äro oskyldiga ljusets barn, de ha ännu ej anat smärtans hemligheter... Jag har försökt att svara mot deras älskvärda Bemödanden; men mitt leende har väl ej varit rätt gladt, och af de tårar jag så ofta känner tränga fram i mina ögon har väl någon, mot min vilja, runnit ned för kinden och blifvit sedd; eller är mitt genom vanan slutna väsende frånstötande; men jag ser att de nära mig känna sig hemska och hindrade i deras oskyldiga liflighet, och skulle säkert lämna mig till mitt ängsliga själf, om ej deras godhet och artighet hindrade
dem därifrån.

Ack, hvad skall väl ugglan göra bland lärkorna? Skrämma dem och tysta deras oskyldiga sånger. Nej, bättre ätt hon återvänder till sitt mörka näste.

Min namnsdag. Jag hade glömt det. Camilla och hennes systrar öfverraskade mig med blommor och sånger. De

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sat Dec 9 03:28:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/axelanna/0115.html

		Axel och Anna / 111 (1911) Author: Fredrika Bremer Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|