- Project Runeberg -  Axel och Anna /
126

(1911) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den ensamma

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

missnöje var ej nu heller ogrundadt; ty om man bör taga sig till vara att störa andras frid, genom röjande af egen ofrid, så bör man ej mindre akta sig att visa en tillfredsställelse, som kan göra ett plågsamt intryck på den, för hvilken den är främmande.

*



Jag har återsett honom — — henne — tryckt deras barn mot mitt hjärta! Denna familj är en bild af sällheten. De båda lyckliga makarne kände knappast igen mig. Det var ej underligt — jag är så förändrad. Jag hyser inom mig en önskan — ett svärmande hopp — som jag ej vill förjaga, — det, att snart osynlig få vara omkring dem och vaka öfver deras sällhet!

*



Hvad den är skön, blicken af en man, som verksam i sin fulla kraft, och i en sfär där hans formögenheter i frihet arbeta och under arbetet stiga ännu högre, känner sig lefva gagnelig för sitt land, aktad af medborgare, ömt älskad af maka och vänner, tillbedd af sina barn — sådan är Alfreds! Hvad det är ljuft och rörande, anletsuttrycket hos en kvinna, hvars hela hjärtas kärleksbehof är uppfylldt, som lefver i och för dem hon älskar — så är Camillas! O I lyckliga små — deras barn, deras älsklingar, i edra ögon fulla af oskuld och lefnadsglädje ser man, huru klar den står — er barndoms himmel!

*



»I höst... när löfven falla af»... sade i dag halfhögt till grefvinnan en läkare, sedan han med betänklig min betraktat mig, och underrättat sig om mitt hälsotillstånd. — Detta lifs slut låter ju helt romantiskt I — och mitt lif har dock varit så litet roman som möjligt. Nå väl då — i höst! — I höst skall ett asplöf, som länge darrat för växlande vindar — ej darra mer!

*



Jag nyttjar en kur för mitt bröst — må den hjälpa eller icke hjälpa — så är jag lugn. Jag önskade förr mycket att dö; jag önskar det mindre nu, sedan jag bättre lärt mig bära och begagna lifvet. Jag har lärt att tillbedja Gud i alla hans verk. — Det finnes intet så litet, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:28:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/axelanna/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free